19 januari - hemma i Sverige 🏡

Flygresan kändes verkligen lång och trång. Phu, det är utmanande att sitta + 9 timmar på ett flyg ✈️ . Visst, det är kul att titta på filmer 🎥 ett tag, men efter ett tag får man ont i huvudet av TV-skärmen som sitter så nära, särskilt när personen framför lutar sin stol bakåt 😂 😾 .

Det var verkligen skönt när vi äntligen landade i Finland 🇫🇮, men mindre skönt när vi klev ur planet och fick gå till bussen – så kallt 🥶, vi hade bara fleecejackor och gympaskor. Vårt plan från Delhi hade landat en timme senare än beräknat, men vi hade tur för flyget som skulle ta oss till Landvetter var också försenat 🍀. Vi var hungriga och då väldigt glada över Saritas Parathas som hon hade packat till oss (indiskt bröd).

Framme på Landvetter väntade vår fina granne på oss och körde oss säkert hem 🧡 🚙. Väl hemma somnade vi efter någon timme. 😴

På lördagen, dagen efter, sprang barnen ut och lekte i snön ❄️ med sina vänner som de hade saknat. Jag ville göra en sista film med Milo där han kunde summera vår resa till Indien 🇮🇳, men det gick sådär 🤭. Barn är fantastiska på att leva i nuet. Han var så glad över snön och ivrig att springa iväg och leka med sina vänner, så han kom inte på så mycket att säga om Indien i det ögonblicket.

Men om jag själv ska summera våra 6 veckor i Indien säger jag att vår lilla familj har upplevt alla känslor en människa kan ha under denna tid. Glädje, gråt, ilska, skratt, förvåning, avsky - japp, allt! Det har också varit många svåra stunder då man som vuxen ska hitta kloka och lugnande ord om varför världen är så orättvis för både människor och djur. För hela familjen har det blivit en rejäl påminnelse om hur otroligt bra vi har det här i Sverige. Det ska vi påminna varandra om när vardagen känns sådär otroligt grå och trist ibland.

Att vår lilla familj har fått uppleva Indien och alla äventyr och känslor tillsammans har gjort oss ännu mer sammansvetsade. 🧡 Vi har fått frågan om vi nu är Indien Lovers 🇮🇳 eller om vi aldrig mer vill åka till Indien. Svaret är så klart att vi kommer att åka tillbaka till Indien i framtiden, vi har ju vår indiska familj där som vi älskar så mycket. Men nästa gång kommer vi inte att besöka de stora turistattraktionerna, för det har vi redan gjort och det var där vi upplevde de jobbigaste stunderna. Men så klart, Taj Mahal vill jag återvända till och se i soluppgången.

Barnen har efter resan också blivit tuffare och vågar ta plats och säga ifrån till främlingar när de känner sig obekväma. De har blivit mycket modigare på att prata engelska. De har verkligen vuxit under dessa sex veckor. På både gott och ont har de lärt sig att världen utanför Europa är väldigt annorlunda. Men de har också lärt sig att man kan känna sig hemma i vilket land som helst om man är runt nära och kära. Milo har också fått en ny indisk vän. Det är fantastiskt att ha vänner från andra länder.

Det jag kommer sakna mest från Indien är att man alltid var i nuet. Det fanns liksom ingen tid att sitta och fundera på något annat än just här och nu. En fantastisk känsla. Sen kommer jag sakna den underbara maten. Som vegetarian 🌱 är Indien fantastiskt. Jag kommer också att sakna alla leenden man får från alla kvinnor man möter. Att gå förbi en massa vackra kvinnor varje dag som ler ärligt mot en är en fantastisk känsla. Det kommer jag att sakna. Jo, jag kommer också att sakna alla färger i Indien. Alla dessa färgglada kläder, tyger och inredning. När man kommer hem till Sverige möts man av allt det gråa; vädret är grått, alla bär gråa eller svarta kläder, och då saknar man verkligen Indiens färgstarka kläder.

Hela familjen, och nu även dottern, är så tacksamma över vår tid i Indien. Att barnen fick ledigt från skolan, att vi vuxna kunde ta ledigt, och att vi hade pengarna för denna resa. Är ni nyfikna på vad den kostade? Vi hostade upp 150 000 kr för detta äventyr. En livsinvestering för familjen!

Nu blir familjens nästa äventyr förhoppningsvis att få hem en liten Howavart-tik i juli. Då kommer våra reseberättelser vara från Europa när vi packar hunden och barnen i husvagnen och ger oss ut på vägarna.

Nu säger vi hejdå tills nästa gång. Vår hälsning till alla är att vara tacksam för er vardag och när ni kan, bidra på något sätt till att andras vardag blir bättre. Det kan vara att donera pengar, men det kan också vara att bidra med ett leende till personen ni möter på gatan. 🌍 ♥️

In English:

January 17 - Back Home in Sweden 🏡

The flight truly felt long and cramped. Phew, sitting for +9 hours on a plane is challenging ✈️. Sure, watching movies 🎥 is fun for a while, but after some time, the TV screen being so close, especially when the person in front leans their seat back, gives you a headache 😂 😾.

It was indeed a relief when we finally landed in Finland 🇫🇮, but less pleasant when we stepped off the plane and had to go to the bus – so cold 🥶, we only had fleece jackets and sneakers. Our flight from Delhi had landed an hour later than scheduled, but we were lucky as the flight taking us to Landvetter was also delayed 🍀. We were hungry and very happy about Sarita's Parathas that she had packed for us (Indian bread).

At Landvetter, our lovely neighbor was waiting for us and safely drove us home 🧡 🚙. Once home, we fell asleep after some time. 😴

On Saturday, the day after, the kids ran out and played in the snow ❄️ with their friends whom they had missed. I wanted to make a final video with Milo summing up our trip to India 🇮🇳, but it didn't go so well 🤭. Kids are fantastic at living in the moment. He was so happy about the snow and eager to run off and play with his friends that he didn't think much about India at that moment.

But if I were to summarize our 6 weeks in India, I'd say that our little family has experienced all the emotions a person can have during this time. Joy, tears, anger, laughter, surprise, disgust - yes, everything! There were also many tough moments when, as an adult, you have to find wise and calming words about why the world is so unfair to both humans and animals. For the whole family, it has been a significant reminder of how incredibly fortunate we are here in Sweden. We should remind each other of this when everyday life feels incredibly gray and dull at times.

That our little family has had the chance to experience India and all the adventures and emotions together has made us even more bonded. 🧡 We've been asked if we are now India Lovers 🇮🇳 or if we never want to go to India again. The answer is, of course, that we will return to India in the future; we have our Indian family there whom we love so much. But next time, we won't visit the major tourist attractions because we've already done that, and that's where we experienced the most challenging moments. But, of course, I want to go back and see the Taj Mahal at sunrise.

After the trip, the children have also become tougher, daring to take up space and speak up to strangers when they feel uncomfortable. They have become much braver at speaking English. They have truly grown during these six weeks. For better or worse, they have learned that the world outside of Europe is very different. But they have also learned that you can feel at home in any country if you are with loved ones. Milo has also gained a new Indian friend. It's fantastic to have friends from other countries.

What I will miss most from India is that you were always in the present moment. There was simply no time to sit and think about anything other than right here and now. An incredible feeling. Then I will miss the wonderful food. As a vegetarian 🌱, India is fantastic. I will also miss all the smiles from all the women I meet. Walking past many beautiful women every day who genuinely smile at you is an amazing feeling. I will miss that. Oh, I will also miss all the colors in India. All those colorful clothes, fabrics, and decorations. When you come home to Sweden, you are met with all the grayness; the weather is gray, everyone wears gray or black clothes, and then you truly miss India's colorful attire.

The whole family, and now also our daughter, is so grateful for our time in India. That the kids got time off from school, that we adults could take time off, and that we had the money for this trip. Are you curious about what it cost? We coughed up 150,000 SEK for this adventure. A life investment for the family!

Now, the family's next adventure will hopefully be bringing home a little Howavart puppy in July. Then our travel stories will be from Europe as we pack the dog and the kids in the caravan and hit the roads.

Now we say goodbye until next time. Our greeting to everyone is to be grateful for your everyday life and, when you can, contribute in some way to make others' daily lives better. It can be donating money, but it can also be contributing a smile to the person you meet on the street. 🌍 ♥️

14-16 januari - vi lämnar Agonda Beach för tre dagar i Majorda, en timme norr om Agonda Beach.

Jag började dagen med lite yoga på Agonda stranden. 🧘‍♂️ I början var jag inte helt avslappnad för jag tänkte på Milos erfarenhet med strandhundarna. Men det släppte snart, och jag fick tre goa hundar liggande runt mig medan jag gjorde yoga. Orealistisk känsla att göra yoga på en strand i Goa. Lite orealistiskt kändes det också för mig att uppnå den yoga jag såg en äldre dam göra på stranden. Jösses, den gamla kvinnan måste ha gummiband till ben, imponerande, men hon måste ha tränat hela sitt liv på Goas stränder. 🏝️ 🧘‍♀️

Vi packade alla väskor 🧳 lämnade dem på hotellet och tog promenaden till det fantastiska frukoststället där vi alla blir mätta, även Kira 🤭 På vägen dit gick vi in i några affärer. Milo ville köpa några stenar, Hardy en T-shirt, då han inte har några rena kvar, och Kira ville bara kolla runt. Min talang för prutning har blivit på topp. I början av vår resa var jag snäll och tänkte mest att de behöver pengarna bättre än mig. Men nu efter fem veckor har den snälla sidan försvunnit, och jag har blivit så trött på att hela tiden känna mig utnyttjad och lurad. Så nu är jag tuff 😎 Efter att ha prutat för Milos stenar kom en lokal fram till mig och sa: "You are an outstanding bargainer." 😂 Milo har även gjort en liten film om hur man ska pruta i Indien. Jag lägger upp den sen.

Taxin stod och väntade på oss när vi kom tillbaka till hotellet och tog oss sedan till Majorda. Men inte förrän den fick vända en gång för att hämta en väska vi glömt 😂 Det blir fler och fler väskor att hålla reda på efter resans gång 😜

Det är en väldigt vacker Home Stay som vi har kommit till. Som sagt, rekommendation från vår vän i Delhi som har stil. Vi var lite oroliga över hur det skulle kännas att lämna fantastiska Agonda Beach, men vi är alla väldigt glada över att få tre dagar här. Barnen leker i timmar i poolen 🏊‍♂️ tills läpparna är alldeles blåa. Då har man varit länge i poolen då det är 30 grader varmt i luften 😹 .

Hemmet ägs av ett brittiskt syskonpar som har tre generationer bakom sig boende i Indien. De har också flera generationer Basset hundar i sina ägor. Idag finns en gammal basset , som nästan är blind men med utmärkt luktsinne. Han strosar runt lite överallt och får en vänlig klapp av barnen. Ägarna ska få en Basset valp om 1-2 veckor. Synd att vi inte är här då, för valpar är ju det gulligaste som finns. 🥰

Vi gick till stranden för att se solnedgången 🌅 och för att äta middag vid ett Beach Shack. Oj vilken skillnad det är från beachen i Agonda. Här var det full action med en massa folk och aktiviteter. På kvällen lyste hela stranden upp av neonfärger som alla Beach Shack hade satt upp. På vattnet var det banan boats 🍌 🚤, jetski och typ paragliding efter en båt 🪂 🛥️. Vi lärde oss att plingandet på beachen menades att det kommer en en cykel med glass 🍦 🚴‍♀️.

Här fanns det så många strandhundar, och två av dem satte sig bredvid oss vid middagsbordet vid stranden. De såg väldigt friska ut, men det gör ändå ont i hjärtat att se dem. Dottern blev väldigt ledsen, och tårarna rann på kinden. Hon tycker att alla hundar ska ha ett hem och kärlek 🧡 🐶. Hon är nu bestämd att vi ska samla pengar 💴 och sedan ska vi under minst ett år åka och hjälpa gatuhundar. Absolut sa jag, jag är på.

Det som är mysigt med ett Home Stay är att man kan hänga i hela huset. Det ger fina chanser att hitta sin vrå och spela spel, som Hardy och Milo gjorde en bra bit in på kvällen.

Imorgon väntar full semester - med att göra typ ingenting 😃 🌴 ☀️

God natt 😽

15 januari - Goa - Home Stay

Idag har vi gjort som planerat, att göra ingenting. För oss blev dagens ingenting, bada i poolen, få världens bästa massage, hänga vid poolen och äta, äta middag på Home Stay, mysa och massera den gamla hunden. Vi har också haft tid till mycket spel, lärt barnen spela Black Jack till exempel. 🃏 Tid för läxor 📕 Det krävs mycket disciplin att sitta med läxor när det är så mycket annat roligt att göra. Sen har jag haft tid att komma ikapp med bloggen också. Det mest spännande idag för Milo och Kira var att få prata med sina vänner i Sverige. 🇸🇪

Tänk att göra ingenting ändå kan göra dig så trött 🥱

Imorgon väntar en dagsutflykt, så bäst att sova nu.

God natt 😴

16 januari - Old Goa inte familjens bästa utflykt.

Morgonen startade lugnt, och sen frukost på Home Stay. Det märks att här är det nog mest brittiska gäster som kommer, för det är västerländsk frukost som gäller här, toast, scrambled eggs, baked beans och här har de även gröt. I Goa går pengarna fort, för allting är dubbelt så dyrt, men det är den rikaste delstaten i Indien med den högsta BNP per person.

Efter frukosten tog vi en taxi till en Spicy Farm🌶️.Det var inte riktigt som jag hade förväntat mig. Jag hade sett framför mig hur man åkte runt på gården och såg hur de jobbar, skördar - man ser hur en sådan odling ser ut. Men det fick man inte alls. Istället fick man gå en liten stig där det fanns exemplar av kryddorna de har på plantaget. Det var intressant att se hur kryddor växer, för det har vi aldrig sett.

Det ingick lunch, och den var väldigt god. Men för barnen var den för stark, det är ju ändå lunch på en spice farm 😂 Sen fanns det såklart en shop. Hela plantaget skörd går till att sälja till turisterna. Men här är det mest inhemska turister så priserna var helt ok 👌

Sen tog vår guide Hardy oss till Old Goa för att se på bland annat Asiens äldsta kyrka. Men den turen var inte alls uppskattad av 3/4 av gruppen 😜. Att promenera i staden och se kyrkor i 32 graders värme 🥵 var som sagt inte allas favorit. Väl tillbaka tog vi ett dopp i poolen.

Middag åt vi utanför vårt Home Stay, då det är mycket billigare och lite mer smak på maten, för det är verkligen UK-anpassat 🇬🇧. Restaurangen vi gick till hade väldigt god mat men hela stämningen som musik och gäster var definitivt UK-anpassat. Minnet gick tillbaka till när jag var guide på Lanzarote. Det kändes verkligen som en charterdestination på en av Kanarieöarna . Det kändes inte alls som Indien. Vi blev förundrade hur dessa gamla britter ens orkar ta flyget över till Indien. Men som sagt maten var väldigt god och fina val av indisk mat. Det jag typ alltid väljer och blivit min favorit har blivit Paneer av olika slag. Det går aldrig fel.

Imorgon tar vi flyget till Delhi. Det kommer att bli ett kärt återseende att se vår indiska familj. Om det sen blir ett kärt återseende att se vårt hem inbäddad i minus 18 grader återstår att se 🥶.

God natt 😴

In English:

14-16 January leaves Agonda Beach for three days in Majorda, one hour north of Agonda Beach

I started the day with some yoga on Agonda beach. 🧘‍♂️ In the beginning, I wasn't completely relaxed because I was thinking about Milo's experience with the beach dogs. But it soon faded away, and I had three friendly dogs lying around me while doing yoga. Unreal feeling to do yoga on a beach in Goa. It also felt a bit unrealistic for me to achieve the yoga I saw an older lady doing on the beach. Goodness, the old lady must have rubber bands for legs, impressive, but she must have trained her whole life on Goa's beaches. 🏝️ 🧘‍♀️

We packed all our bags 🧳 and took a walk to the fantastic breakfast place where we all get full, even Kira 🤭 On the way there, we went into some shops. Milo wanted to buy some stones, Hardy a T-shirt since he didn't have a clean one left, and Kira just wanted to look around. My talent for bargaining has reached its peak. At the beginning of our journey, I was kind and mostly thought that they need the money more than me. But now, after five weeks, the kind side has disappeared, and I've become so tired of constantly feeling exploited and cheated. After bargaining for Milo's stones, a local came up to me and said, "You are an outstanding bargainer." 😂 Milo has also made a little film about how to bargain in India. I'll post it later.

The taxi was waiting for us when we returned and then took us to Majorda. But not until it had to turn once to pick up a bag we forgot 😂 There are more and more bags to keep track of after the journey 😜

It's a very beautiful Home Stay that we've come to. As mentioned, a recommendation from our friend in Delhi who has style. We were a bit worried about how it would feel to leave fantastic Agonda Beach, but we're all very happy to have three days here. The kids play for hours in the pool 🏊‍♂️ until their lips are all blue. Then you've been in the pool for a long time since it's 30 degrees warm in the air 😹. The home is owned by a British couple with three generations behind them living in India. They also have several generations of Basset hounds on their property. Today, there is an old Basset who is almost blind but has an excellent sense of smell. He strolls around a bit everywhere and gets a friendly pat from the kids. They are getting a Basset puppy in 1-2 weeks. Too bad we're not here then because puppies are the cutest.

We went to the beach to see the sunset 🌅 and to have dinner at a Beach Shack. Oh, what a difference from the beach in Agonda. Here, it was full of action with a lot of people and activities. In the evening, the entire beach lit up with neon colors from all the Beach Shacks. On the water, there were banana boats 🍌 🚤, jet skis, and something like paragliding behind a boat 🪂 🛥️. We learned that the ringing on the beach meant a bicycle with ice cream 🍦 🚴‍♀️.

There were so many beach dogs here, and two of them sat down next to us at the dinner table on the beach. They looked very healthy, but it still hurts in the heart to see them. The daughter became very sad, and tears ran down her cheek. She thinks that all dogs should have a home and love 🧡 🐶. She is now determined that we should collect money 💴 and then we should go and help street dogs for at least a year. Absolutely, I said, I'm in.

What's nice about a Home Stay is that you can hang out in the whole house. It gives nice opportunities to find your corner and play games, like Hardy and Milo did well into the evening.

Tomorrow awaits a full vacation - doing almost nothing 😃 🌴 ☀️

Good night 😽

15 January -

Today we did as planned, to do nothing. For us, today's nothing was swimming in the pool, getting the world's best massage, hanging out by the pool, and eating. Eating dinner at the Home Stay, cuddling, and massaging the old dog. We also had time for a lot of games, taught the kids to play Blackjack, for example. 🃏 Time for homework 📕 It takes a lot of discipline to sit with homework when there are so many other fun things to do. Then I had time to catch up with the blog too. The most exciting thing today for Milo and Kira was to talk to their friends in Sweden.

Imagine that doing nothing can still make you so tired 🥱

Tomorrow awaits a day trip, so it's best to sleep now.

Good night 😴

16 January - not the family's best excursion today.

The morning started calmly, and then breakfast at the Home Stay. It's noticeable that there are probably mostly British guests here because it's Western breakfast that applies here, toast, scrambled eggs, baked beans, and here they also have porridge. In Goa, money goes fast because everything is twice as expensive, but it's the richest state in India with the highest GDP per person.

After breakfast, we took a taxi to a Spicy Farm. It wasn't quite what I had expected. I had imagined driving around the farm and seeing how they work, harvest - seeing what such a cultivation looks like. But that's not what we got at all. Instead, we had to walk a little path where there were specimens of the spices they have on the plantation. It was interesting to see how spices grow because we've never seen that.

Lunch was included, and it was very good. But for the kids, it was too spicy, after all, it's lunch on a spice farm 😂

Then our guide Hardy took us to Old Goa to see, among other things, Asia's oldest church. But that tour was not appreciated by 3/4 of the group 😜. Walking in the city and seeing churches in 32-degree heat 🥵 was not everyone's favorite. Back at the Home Stay, we took a dip in the pool.

We ate dinner outside our Home Stay since it's much cheaper and a bit more flavorful, as it's really UK-adapted 🇬🇧

Tomorrow, we're taking the flight to Delhi. It will be a dear reunion to see our Indian family. Whether it will be a dear reunion to see our home embedded in minus 18 degrees remains to be seen 🥶.

11–13 januari: Tåg till Goa och Agonda Beach

Det var tufft att stiga upp vid 04-tiden, och jag hade en dålig natt, men vi kom alla iväg i tid och hade en bra stund på tågstationen innan tåget anlände. Vi hade bokat AC 1, som inte var den bästa klassen, och våra platser låg inte bredvid varandra. Det var inga sittplatser, utan liggplatser 🛏️ 😹. I början hatade barnen oss, för det var inte alls det tåg 🚂/vagn de hade tänkt sig, och inte vi vuxna heller för den delen. Barnen typ hatade oss de första 30 minuterna och ville ALDRIG åka på semester med oss igen. Det var inte första gången vi hörde detta under resan 😂. Men sen, när jag fick tag i rena lakan och gjorde det mysigt på våra liggplatser med lakan överallt, blev det faktiskt väldigt mysigt även enligt barnens standard. Att de kunde slappa och titta på en nedladdad film 🎥 🍿 på paddan hjälpte också lite 😜.

Sen väntade 10 timmars tågresa. Men när resan var klar sa vi alla – så fort det gick ⏰. Som alltid händer det saker i Indien; det är aldrig tråkigt. Vi pratade med folk, köpte chai som de hela tiden sålde, och vi åt den bästa lunchen, en "Train-deriverad Pizza". Alltså, dessa indier är snabba på att leverera Amazon-paket och fantastiska på att leverera mat överallt. Det finns en app som visar vilka restauranger som finns längs med tågets alla stopp. Sen kan man beställa mat, och de kommer till din vagn med maten. Hur fantastiskt är inte det? Vi åt alla en väldigt god pizza 🍕.

Att titta ut under denna tågresa var en annan upplevelse än i norra Indien. Här var det harmoniskt att se landskapet susa förbi utan att se så allt för mycket misär som vi såg under tågresorna i norra Indien 🇮🇳.

Jo, jag nästan glömde berätta att på tåget träffade vi en svensk/indisk familj som också var på resa. Barnen tyckte det var mysigt att få lyssna och prata svenska 🇸🇪 med andra än oss föräldrar.

Väl framme i Goa väntade en taxi som hotellet ordnat. Vi såg inte så mycket på vägen, för det var mörkt, men när vi kom fram till hotellet hörde vi havets vågor. Och det var dessa vågor som vi somnade till. 🌊 😴.

12 januari: Goa, stranden, Milo jagad av hundar 🐕 🐶

God morgon. Jösses, det är inte ofta man vaknar till bruset av vågorna och tittar ut och ser havet precis framför dig. Vi har ett underbart boende precis vid stranden. Alltså, jag menar ett helt makalöst boende; vilken lyx och vilket lugn.

Men stackars Milo fick inte en lugn morgon. Han skulle själv gå ner till stranden för att känna på vattnet innan frukosten. Sen hörde vi ett tjut, hundskall, och vi såg vår stackars son bli jagad av åtta gatuhundar. Som tur var fanns det en hjälte på stranden som tog hand om Milo och jagade bort hundarna. Det tog hela morgonen att få Milo lugn. Men med en massa glass och roliga videos försvann den tråkiga händelsen från hans minne.

Nu när vi går på stranden igen är han tack och lov inte rädd för hundarna. Det är tur det, för här finns det massor av hundar. Men alla är ganska tjocka. De får mat från restaurangerna längs stranden. På kvällen har vi hört mycket hundskall och hundslagsmål. Det är verkligen en fight på liv och död. Väldigt hemskt att höra hunden som far illa. Men vi kan inte göra något.

Det vi dock kan göra är att mata katten som har hittat trygghet på vår balkong. Vi ger den mat och vatten och hoppas på att allt går bra för den. Den ser välmående ut 🐱 🙂.

Hardy, vår utmärkta guide, har hittat ett fantastiskt frukostställe till oss. Man märker verkligen att Goa är för turister, för här snackar vi inte indisk frukost utan overnight oats, pannkakor 🥞, fruktsallad, gröt och en massa annat gott. Att det finns många svenskar fick vår dotter erfara på ett litet pinsamt sätt. Det satte sig nämligen en man på vårt bord eftersom restaurangen där vi åt frukost var full. Efter en stund sa Kira - mamma, det är lite läskigt när han tittar på mig. Då lutade han sig fram och sa - jag pratar svenska, skratt 😂. Han var här på en veckas yogaretreat. Det är väldigt mycket yoga här och, som sagt, många blekfisar. Att det är ett turistställe märker man förutom på maten som erbjuds; att allt är mycket dyrare än vad vi är vana vid. Det som säljs är bara souvenirer och kläder av dålig kvalitet. Det finns inga fruktstånd och annat som lokalbefolkningen skulle handla. Men med det sagt är det också väldigt skönt för oss. Som en vän sa - Nu har ni semester i Indien 🇮🇳 ☀️.

Ett minne idag var att bada med dottern medan solen gick ner. Så varmt i vattnet. Denna resa har verkligen gett oss så många fantastiska minnen för livet som hela familjen kan dela på. 🧡.

Efter en fin middag somnade vi igen till havets brus 🌊.

13 januari: Goa - relax

Idag vaknade jag med solen ☀️ och gick en promenad på stranden. Nu var det svalt jämfört medde 30 graderna det blir under dagen. Det var många hundar som sov på stranden, och fiskarna drog upp sina nät direkt på stranden och tog upp fisken.

Frukosten hade vi på samma ställe som igår.

Det är härliga vågor här i Goa, så vi hyrde ett par buggie boards, och barnen fick prova på att surfa 🏄. Det var väldigt roligt. Sen blev det bad i solnedgången igen och en god middag.

Vi är på våra sista dagar, och vi är så glada att vi spenderar dem i full relax. Att besöka norra Indien före södra var ett lyckokast. Om vi hade varit här och sedan åkt upp till allt kaos i norr hade vi kanske vänt tillbaka efter några dagar till stranden i Agonda :)

Vår tyska granne på hotellet har rest 🧳 i Indien 🇮🇳 sedan september, och hon har upplevt mycket och känner att hon är klar med Indien. Jag frågade henne om hon ändå skulle komma tillbaka, vart skulle hon åka? Då sa hon Agonda Beach och just detta hotell. Vilken tur att vi också valde detta ställe 🍀👍🏾.

Imorgon åker vi vidare för våra tre sista nätter i Goa. Det är ett ställe som våra vänner i Delhi rekommenderat. Det ligger inte vid stranden men har en pool 🏊‍♂️ och ligger 10 minuter från en 25 km lång strand 🏝️.

God natt 😴

In English:

11-13 January: Train to Goa and Agonda Beach

It was tough to get up at 4 a.m., and I had a rough night, but we all got ready on time and had a good while to wait before the train arrived. We had booked AC 1, which wasn't the best class, and our sleeping berths weren't next to each other. There were no seats, only sleeping berths 😹. In the beginning, the kids hated us because it wasn't at all the train 🚂/carriage they had imagined, and neither did the adults. The kids kinda hated us for the first 30 minutes and swore they'd NEVER go on vacation with us again. It's not the first time we've heard this during this trip 😂. But then, when I got hold of clean sheets and made our sleeping berths cozy with sheets everywhere, it actually became very comfortable, even by the kids' standards. The fact that they could relax and watch a downloaded movie 🎥 🍿 on the tablet helped a bit too 😜.

Then, a 10-hour train journey awaited us. But when the trip was over, we all said - as soon as possible ⏰. As always, things happen in India; it's never boring. We talked to people, bought chai that we were offered all the time, and had the best lunch, a "Train-derived Pizza." Seriously, these Indians are quick to deliver Amazon packages and fantastic at delivering food everywhere. There's an app that shows the restaurants along all the train stops. Then you can order food, and they bring it to your carriage. How fantastic is that? We all ate a very good pizza 🍕.

Looking out during this train journey was a different experience than in northern India. Here, it was mostly peaceful to see the landscape whiz by without seeing as much misery as we saw during the train journeys in northern India 🇮🇳.

Oh, I almost forgot to tell you that on the train, we met a Swedish/Indian family who was also on a trip. The kids thought it was nice to listen and speak Swedish 🇸🇪.

Upon arriving in Goa, a taxi awaited us, arranged by the hotel. We didn't see much on the way because it was dark, but when we arrived at the hotel, we heard the waves of the sea. And it was to these waves that we fell asleep. 🌊 😴.

12 January: Goa Beach, Milo chased by dogs

Good morning. My goodness, it's not often you wake up to the sound of waves and look out to see the sea right in front of you. We have a wonderful accommodation right by the beach. I mean, an absolutely fantastic accommodation; what luxury and what tranquility.

But poor Milo didn't have a calm morning. He wanted to go down to the beach by himself to feel the water before breakfast. Then we heard a scream, barking, and we saw our poor son being chased by eight street dogs. Fortunately, there was a hero on the beach who took care of Milo and chased away the dogs. It took the whole morning to calm Milo down. But with a lot of ice cream, watching funny videos, the unpleasant incident disappeared from his mind.

Now when we go on the beach again, he is thankfully not afraid of the dogs. It's a good thing because there are a lot of dogs here. But they are all quite chubby. They get food from the restaurants along the beach. In the evening, we've heard a lot of barking and dog fights. It's really a fight for life and death. Very sad to hear the dog in distress. But we can't do anything.

What we can do, however, is feed the cat that has found refuge on our balcony. We give it food and water and hope everything goes well for it. It looks well 🐱 🙂.

Hardy, our excellent guide, has found a fantastic breakfast place for us. You can really tell that Goa is for tourists because we're not talking about Indian breakfast, but overnight oats, pancakes, fruit salad, porridge, and a lot of other tasty things. Our daughter had a slightly embarrassing encounter, realizing there are many Swedes around. A man sat at our table because the restaurant where we had breakfast was full. After a while, Kira said - mom, it's a little creepy when he looks at me. Then he leaned forward and said - I speak Swedish, laughing 😂. He was here for a week-long yoga 🧘 retreat. There's a lot of yoga here, and as I said, many, many fair-skinned people. You can tell it's a tourist place not only from the food offered; everything is much more expensive than we're used to. What's sold are just souvenirs and low-quality clothes. There are no fruit stands and other things locals would buy. But with that said, it's also very nice for us. As a friend said - Now you have a vacation in India 🇮🇳 ☀️.

A memory today was swimming with my daughter while the sun was setting. So warm in the water. This trip has really given us so many fantastic memories for a lifetime that the whole family can share. 🧡.

After a nice dinner, we fell asleep again to the sound of the waves 🌊.

13 January: Goa - relax

Today I woke up with the sun and took a walk on the beach. Now it was cool compared to the 30 degrees it reaches during the day. There were many dogs sleeping on the beach, and the fishermen pulled up their nets right on the beach and then took out the fish.

Breakfast was at the same place as yesterday.

There are lovely waves here in Goa, so we rented a couple of buggy boards, and the kids got to try surfing 🏄. It was very fun. Then there was swimming in the sunset again and a good dinner.

Again, we'll fall asleep to the sound of the waves, and tomorrow we're heading to our last three nights in Goa before flying to Delhi.

We're on our last days, and we're so happy to spend them in complete relaxation. Choosing northern India before southern was a stroke of luck. If we had stayed here and then gone up to all the chaos in the north, we might have turned back after a few days to the beach in Agonda :)

Our German neighbor has been traveling 🧳 in India 🇮🇳 since September, and she has experienced a lot and feels she's done with India. I asked her if she would still come back; where would she go? Then she said Agonda Beach and this hotel. Lucky that we also chose this place 🍀👍🏾.

Tomorrow we'll move on for our last three nights in Goa. It's a place recommended by our friends in Delhi. It's not by the beach but has a pool 🏊‍♂️ and is 10 minutes away from a 25 km long beach 🏝️.

Good night 😴

Den 10 januari - Skogsäventyr i Kerala

Idag var vi tvungna att gå upp tidigt igen för att åka en timme till nationalparken Vazhachal - Athirappily Forest för en dagsvandring i skogen tillsammans med Gopi. Det är hans Blue Yonder som har organiserat turen. Denna nationalpark har bara varit öppen för dessa turer i två månader. Man organiserar dessa turer för att urbefolkningen, som tidigare bodde i dessa skogar 🌳, igen ska få en inkomst från skogen. Det var nämligen så att när de skapade nationalparken gav man alla som bodde i skogen ett hus utanför den blivande nationalparken. Det var väl en snäll tanke, men resultatet blev att den nya generationen inte längre har någon kunskap om sina rötter och hur man levde i skogen. Samt att det inte finns några jobb för dem. Därav har man skapat detta och återutbildar nu den yngre generationen om deras skog. Vi hade med oss två fina tjejer på vår tur. Sen hade vi rangern som är anställd av nationalparken. Han gav ett säkert intryck med sitt gevär, som han med lättnad sa att han aldrig har behövt använda.

Under turen såg vi två slags apor, Lion-tailed macaques och Nilgris Langur som tydligen är väldigt ovanliga att se. Min teori är att eftersom det normalt inte går så mycket folk här håller de sig inte undan. Man får se om de fortfarande är synliga efter något år med dessa turer. 🐒

Men just nu håller man sig till bara 24 turister per dag som får göra dessa turer. Hela turen är 12 km, och det tog oss från 09.00 till 16.30. Men vi fick ett fint stopp vid floden Periyar, samma flod som är framför Gopis hus som vi åkt båt på 🙂, och det var väldigt häftigt att få sitta mellan två stora elefantbajsar 💩 🐘 från vilda elefanter. Bakom floden är ett tigerreservat som också kommer att öppna för vandringar om en månad och då med övernattning. Men man får övernatta långt från floden för här finns det krokodiler. Men där vi badade fötterna sa de att det var lugnt, skratt 😂

Vi såg inga tigrar eller elefanter, men som sagt dessa vackra apor, otroliga ekorrar Malabar Giant Squirell, giftiga små ormar Malabar Pit Viper och en enorm tusenfoting. Sen såg vi också spår efter en Sloth Bear som hade tjuvat honung 🍯 från jordbin. Jo, vi såg också bon från fågeln Hornbill. En fascinerande vacker fågel som vi tyvärr inte såg ”live”.

Lunch blev vi som sagt också bjudna på, och det var på en "station" där 2 rangers plus en kock bor 1 vecka i taget och sen har 3 dagar ledigt. Deras jobb är att kommunicera med de andra stationerna i parken. Idag är deras jobb väldigt lugnt, men för fem år sedan var det mycket tjuvjakt i parken. Men med strängare lagar och med den nya generationens kunskap har nu all tjuvjakt försvunnit. Är det inte fantastiskt, ger hopp. Väldigt intressant var att veta att vallen runt rangerhuset inte var skydd från krokodiler utan för elefanterna. På kvällarna drar man upp "landgången" så kan man sova säkert. Så häftigt att få vara i en sådan skog med vilda elefanter. 🐘

Vi fick också berättat att man fortfarande hämtar honung högt uppe i träden. Man klättrar upp med en lian som är fast med bambupinnar. Vi köpte en burkhonung producerad från skogen. Den ska vi avnjuta på våra våfflor hemma i Sverige medan vi pratar om våra äventyr i Indien. Vi somnade trötta i benen och drömde om skogen och dess fantastiska djur. Imorgon upp tidigt igen för att ta tåget upp till Goa.

God natt 😴🌙

In English
Certainly! Here is the translation to English:

On January 10th - Forrest Walk

Today, we had to get up early again to drive 1 hour to Vazhachal - Athirappily Forest National Park for a day hike in the woods with Gopi. It's his Blue Yonder that has organized the trip. This national park has only been open for these tours for two months. These tours are organized to provide income from the forest to the indigenous people who used to live in these forests 🌳. When the national park was created, everyone living in the forest was given a house outside the future national park. It was a kind thought, but the result was that the new generation no longer has knowledge of their roots and how to live in the forest. Also, there are no jobs for them. Hence, this initiative has been created to re-educate the younger generation about their forest. We had two lovely girls with us on our tour. Then we had the ranger, who is employed by the national park. He made a secure impression with his rifle, which he said with relief he has never had to use. 🔫

During the tour, we saw two types of monkeys, Lion-tailed macaques and Nilgris Langur which apparently are very rare to see. My theory is that since there is not normally a lot of people here, they don't hide. We'll see if they are still visible after a few years of these tours. 🐒

But right now, they stick to only 24 tourists per day who can do these tours. The entire tour is 12 km, and it took us from 09:00 to 16:30. But we had a nice stop at the Periyar River, the same river in front of Gopi's house where we took a boat ride 🙂, and it was very cool to sit between two large elephant dung piles 💩 🐘 from wild elephants. Behind the river is a tiger reserve that will also open for hikes in a month, with overnight stays. But you have to stay far from the river because there are crocodiles. But where we dipped our feet, they said it was safe, laughter 😂

We didn't see any tigers or elephants, but as mentioned, these beautiful monkeys, incredible Malabar Giant Squirrels, poisonous small snakes Malabar pit vipers, and an enormous millipede. We also saw tracks of a sloth bear that had stolen honey 🍯 from beehives. Oh, we also saw nests of the Hornbill bird. A fascinatingly beautiful bird that, unfortunately, we didn't see "live."

As mentioned, we were also treated to lunch, and it was at a "station" where 2 rangers plus a cook stay for 1 week at a time and then have 3 days off. Their job is to communicate with the other stations in the park. Today, their job is very calm, but five years ago, there was a lot of poaching in the park. But with stricter laws and the knowledge of the new generation, all poaching has now disappeared. Isn't it fantastic? It gives hope. Very interesting was to know that the fence around the ranger's house was not protection from crocodiles but from elephants. In the evenings, they pull up the "gangway" so they can sleep safely. So cool to be in such a forest with wild elephants. 🐘

We were also told that they still collect honey high up in the trees. They climb up with a liana tied with bamboo sticks. We bought a jar of honey produced from the forest. We will enjoy it on our waffles at home in Sweden while talking about our adventures in India. We fell asleep tired in our legs and dreamed of the forest and its amazing animals. Tomorrow up early again to take the train to Goa.

Good night 😴🌙

9 januari - Vi lämnar Gopis hus för Clay Fingers, Kerala

Idag tog vi ett sorgligt farväl av valparna och de vuxna hundarna. Det är dags att lämna Gopis hem. Vi ska åka till Clay Fingers, ett fantastiskt ställe som Gopi och Blue Yonder har bokat åt oss.

Clay Fingers är som en liten oas med konstverk överallt. Det ägs av en konstnärsfamilj, och här kan man lära sig allt om att dreja. Vi checkade in, satt och myste och observerade ankorna och gässen som njöt av sin lilla pool. Vi hade lunch och efter det fick vi en kurs i hur man skapar lerfigurer. Vi gjorde alla kreativa sköldpaddor. Vi kunde inte bränna dem, men när vi sa att vi kanske kan bränna dem hos vår granne, som också gör keramik, packade de in dem försiktigt. Vi får se hur de klarar färden hem. 🏞️🐢

Under middagen träffade vi ett par tjejer från Schweiz som bara reser i Kerala i en månad. De ville inte resa i norra Indien för de hade blivit varnade för allt kaos där uppe. Vi berättade stolt att vi har hängt där i fyra veckor och överlevt. 🌍

Något roligt vi såg idag var hur ananas växer på en buske 🍍

Hejdå från en lugn och kreativ dag. 👋

In English:

January 9 - We leave Gopi's house for Clay Fingers

Today, we bid a sad farewell to the puppies and the adult dogs. It's time to leave Gopi's home. We are heading to Clay Fingers, an amazing place that Gopi and Blue Yonder have booked for us.

It's like a little oasis with artwork everywhere. Owned by an artist family, here you can learn everything about pottery. We checked in, sat and relaxed, and observed the ducks and geese enjoying their small pool. After lunch, we had a class on creating clay sculptures. We all made creative turtles. We couldn't fire them, but when we mentioned that we might be able to fire them at our neighbor's, who also does ceramics, they carefully packed them for us. We'll see how they endure the journey home. 🏞️🐢

During dinner, we met a couple of girls from Switzerland who are only traveling in Kerala for a month. They didn't want to travel in northern India as they had been warned about all the chaos up there. Proudly, we shared that we have been hanging out there for four weeks and survived. 🌍

Something fun we saw today was how pineapples grow on a bush. 🍍

Goodbye from a calm and creative day. 👋

Den 8 januari - Idag har vi ägnat oss åt västerländska aktiviteter. Vi fick tipset att på vägen till Gopi stanna vid ett enormt köpcenter med en matgalleria där barnen kunde få lite välkänd mat, såsom pizza. Dottern blev mycket glad över att få äta pizza, och Milo, stackaren med en lös tand 🦷, fick i sig några dumplings. Det är alltid intressant att gå in i affärer i ett annat land. Här var det dock inte så annorlunda jämfört med andra stora köpcentrum vi sett i USA 🇺🇸, till exempel.

Det var lite roligt att se att de hade ett minitivoli där inne. Här fick man plats med en hel del saker på liten yta 😂.

Vi gick in i en stor, typiskt indisk Ica Maxi där de hade allt. Jag har aldrig sett så många olika sorters brytbönor och så många olika sorters dadlar, allt i lösvikt 🛒.

Nästa stora äventyr blev hemma hos Gopi, då Milo upptäckte en enorm tusenfoting i badrummet och blev galet rädd. Den var enorm, det håller jag med om, och hade två stora klor där bak. Gopi sa att om den biter dig blir du svullen som vid ett getingbett 🐝, men du dör inte, som Milo trodde 😂.

Imorgon ska Gopis fyra hundar till veterinären. Valparna ska genomgå en kontroll, och det ska även de stora. Kerala har, vad jag tror, ett unikt veterinärsystem. Här får alla husdjur gratis veterinärvård, som betalas av delstaten Kerala. Eller inte helt gratis; man får betala 30 rupees under en fyra veckors period om djuret behöver vård. Det finns djurambulanser som ägs av delstaten och åker ut för att hämta husdjur som behöver vård. Men imorgon kommer en privat djurambulans till Gopi och hämtar upp hans hundar för en checkup. Han väljer en privat ambulans eftersom de även hjälper till med att klippa klorna 😃. Det vore något för Sverige att införa, att alla husdjur ska ha rätt till veterinärvård precis som människor – fattiga som rika – har rätt till vård för sina husdjur! 🚑 🏥 🐎 🐕 🐈.

Strömmen går ofta på kvällarna, det är väldigt vanligt här. Då kommer ljusen fram 🕯️

Sov gott, alla världens husdjur. Jag hoppas att ni alla får den vård ni förtjänar 🧡

In English:

The 8th of January - Gopi, Dogs, and Shopping Mall 🗓️🐶🛍️

Today, we've engaged in Western activities. We were advised that on the way to Gopi, we should stop at an enormous shopping center with a food court where the kids could enjoy some familiar food such as pizza. The daughter was very happy to have pizza, and Milo, poor thing with a loose tooth 🦷, had some dumplings. It's always interesting to step into stores in another country. Here, it was not so different from other large shopping malls we've seen in the USA 🇺🇸, for example.

It was a bit amusing to see that they had a mini-amusement park inside. Here, you could fit a lot of things in a small space 😂.

We entered a large, typical Indian Ica Maxi where they had everything. I have never seen so many different types of snap beans and so many different varieties of dates, all in bulk.

The next big adventure was at Gopi's place when Milo discovered an enormous centipede in the bathroom and became extremely scared. It was enormous, I agree, and had two large claws at the back. Gopi said that if it bites you, you will get swollen like with a wasp sting 🐝, but you won't die, as Milo thought 😂.

Tomorrow, Gopi's four dogs are going to the veterinarian. The puppies will have a checkup, and the same goes for the big ones. Kerala has, as I believe, a unique veterinary system. Here, all pets receive free veterinary care, paid for by the state of Kerala. Or not entirely free, you have to pay 30 rupees over a four-week period if the animal needs care. There are state-owned animal ambulances that go out and pick up pets in need of care. But tomorrow, a private animal ambulance will come to Gopi and pick up his dogs for a checkup. He chooses a private one because they also help with trimming the nails 😃. That would be something for Sweden to introduce, that all pets should have the right to veterinary care just like us humans – whether poor or rich – have the right to care for our pets! 🚑 🏥 🐎 🐕 🐈.

Sleep well, all the world's pets. I hope you all receive the care you deserve 🧡.

6-7 januari, husbåt i Kerala - Back Waters 🏞️

Vid niotiden tog vår taxi oss till Alappuzha, en resa som blev cirka 40 minuter längre eftersom chauffören inte lyssnade varken på oss eller Google. Lite frustrerande är det allt med chaufförer som inte lyssnar, men vi kom fram till slut ändå.

Oj oj, vilken båt det är, verkligen lyxigt. Vi visste att vi inte skulle få köra båten själva, men vi var inte förberedda på att det var tre stycken som skulle följa med båten och passa upp på oss, skratt 🤭 Det är lite konstigt i början, men sen vänjer man sig att hela tiden bli uppassad. Det blir kanske svårare att vänja sig tillbaka när vi väl är hemma i Sverige och måste göra allting själva igen 😂

Det har varit underbara två dagar på båten 🚤. Vi har cruisat försiktigt fram och bara slappat. I början var vi i sällskap av många husbåtar och flera hade fest 🎶 då det var lördag vår första dag på husbåten. Det finns 2000 registrerade husbåtar här. Men de flesta gäster gör bara en övernattning, så när de vände åkte vi vidare och på andra dagen var det mycket lugnare. Husbåtarna kallas ”kettuvallams". Det är ombyggda rispråmar, väldigt vackra sådana.

Backwaters i Kerala har spelat en viktig roll som handelsvägar. Det var ett viktigt centrum för handel med kryddor, silke, trä och andra varor. Nu har det blivit centrum för husbåtsturismen, som sagt.

För varje lunch och för kvällen la vi ankare. Första kvällen låg vi själva och det var så lugnt fram till klockan 06 på morgonen då vi alla vaknade av en väldigt fin men hög musik från ett tempel i närheten. Nu, vår sista kväll, ligger vi klämda mellan flera husbåtar från samma firma. Kanske inte så man hade tänkt sig att ha sista kvällen att titta in i varandras sovrum. Inget som direkt visas i reklambilderna för husbåtsfirman. Men det var fortfarande mysigt och trevligt. Det blev ett störtregn på kvällen. Det ska inte regna denna tid på året. Det är ett oroande tecken på att klimatförändringarna redan är synliga här. Med regnet förstörs risfälten då plantorna dränks. Bönderna är väldigt oroliga för sina skördar.

Det vi har sett dessa två dagar är väldigt många palmer, risfält, kungsörn, kungsfiskare och många vinkande indier. Vi stannade och tittade på en katolsk kyrka där det var söndagsskola för barnen. ⛪️ Undrar hur många västländer som har kvar söndagsskola?

Vid vårt besök vid kyrkan fanns det såklart affärer som alla ville att vi skulle handla i just deras affär. Men det fanns en Wood Craft shop som verkade seriös med vad de sålde. Annars har man väldigt svårt att veta om det de säger verkligen är sant. Tråkigt att man har börjat tro att alla talar osanning för att få sålt sina saker. Tråkigt är också all plast man ser guppande på vattnet. Men vid vår ankringsplats första natten var det ganska rent så barnen och jag hoppade i och badade. Här i södra Indien är det så varmt, +30C. Det är lyx att i vårt rum på husbåten ha AC.

Dessa två dagar har varit så trevliga och avslappnade. Vi skulle kunna hänga här på båten och bli uppassade i två veckor till. Men nu gör vi sista natten och imorgon vid 09.30 checkar vi ut från båten och åker hem till Gopi igen.

Sov gott från en gungande husbåt 🛥️

In English:

6-7 January, Houseboat in Kerala - Back Waters 🏞️

At nine o'clock, our taxi took us to Alappuzha, a journey that became about 40 minutes longer because, once again, the driver didn't listen to either us or Google. It's a bit frustrating with drivers who don't listen, but we eventually arrived.

Oh, what a boat it is, truly luxurious. We knew we wouldn't get to drive the boat ourselves, but we weren't prepared for the three people who would accompany the boat and take care of us, laughter 🤭 It's a bit strange at first, but you get used to being waited on all the time. It might be harder to get used to doing everything ourselves again when we're back home in Sweden 😂

These two days on the boat have been wonderful 🚤. We cruised gently and just relaxed. In the beginning, we were in the company of many houseboats, and there was quite a party 🎶 on the first day, a Saturday on our houseboat adventure. There are 2000 registered houseboats here. But most guests only stay overnight, so when they turned, we continued, and on the second day, it was much quieter. The houseboats are called "kettuvallams." They are converted rice barges, very beautiful ones.

Backwaters in Kerala have played a significant role as trade routes. It was a crucial center for trade in spices, silk, wood, and other goods. Now, as mentioned, it has become the center for houseboat tourism.

For every lunch and evening, we dropped anchor. On the first evening, we were alone, and it was so calm until 6 in the morning when we all woke up to very nice but loud music from a nearby temple. Now, on our last evening, we are squeezed between several houseboats from the same company. Perhaps not the way one imagined spending the last evening, peeking into each other's bedrooms. Nothing that is shown in the promotional images for the houseboat company. But it was still cozy and nice. It rained heavily in the evening. It shouldn't rain this time of year. It's a worrying sign that climate change is already visible here. With the rain, the rice fields are destroyed as the plants drown. Farmers are very worried about their crops.

What we have seen these two days are many palm trees, rice fields, eagles, kingfishers, and many waving Indians. We stopped and looked at a Catholic church where there was Sunday school for the children. ⛪️ I wonder how many Western countries still have Sunday school?

At our visit to the church, there were, of course, shops that all wanted us to shop in their store. But there was a Wooden Craft shop that seemed serious about what they sold. Otherwise, it's very difficult to know if what they say is really true. It's unfortunate that one has started to believe that everyone is lying just to sell their things. It's also sad to see all the plastic floating on the water. But at our anchoring place the first night, it was quite clean, so the children and I jumped in and swam. Here in southern India, it's so hot, +30°C. It's a luxury that in our room on the houseboat, we have AC.

These two days have been so pleasant and relaxed. We could hang out on the boat and be waited on for two more weeks. But now, we spend our last night, and tomorrow at 9:30, we check out from the boat and go back to Gopi.

Good night from a rocking houseboat 🛥️"

5 januari - Vi började dagen med hemmamys med hundarna, tvättade och fick se hur en cassava växer, hur den tas upp, tillagas och smakas. Jag tycker att det smakade väldigt bra. Men den riktiga lunchen tog vi på samma ställe vi var första dagen, det var ju väldigt barnvänlig mat och så god och billig färsk ananasjuice, 🍍 typ 6 kr.

Sen var vi och besökte två väverier. Ett ställe där kvinnor och män får jobb som annars har svårt att få jobb. De väver allt på gamla vävstolar och spinner upp tråden🧵 själva. Att göra en Dhoti som Hardy köpte i deras affär tar en dag. De tjänar cirka 30 kr per dag. Lönen är densamma för män som kvinnor. För er som inte vet vad en Dhoti är så är det en sarong för män som föll Hardy väl i smaken då det är väldigt luftigt och inte klämmer på magen. Att sedan barnen observerade att det bara var gamla män som använder en Dhoti var kanske inte så populärt, men vad fasen, han är ju snart 50 år och där är man väl mogen för att bära en Dhoti, och ja, kalsongerna är på under ifall ni undrar.

Under den stora översvämningen 2018 steg vattnet runt 3 meter och ödelade ett annat väveri som vi också besökte, och allt tyg blev förstört. Men här kom Blue Yonder med Gopi i täten på en briljant idé att man kan sy små enkla men söta dockor och sedan sälja dockorna för att kunna fortsätta ge vävarna en lön. Det har gått väldigt bra. Nu är allt tyg som blev förstört slut, men dockorna fortsätts att göras för att stödja vävarna ännu mer. Igen riktig Community Based Tourism.

Vi fick själva pröva på att göra några dockor. Det blev lite egna designer, och vi skrattade gott åt dem. 😄🎨

Väl hemma hos Gopi igen blev det, ja gissa - hundmys 🐶 På natten var det värsta regnstormar och åska som värsta monsunregnet.

Imorgon ska vi iväg och se hur det är att åka husbåt i Indien.

God natt 😽🌙💤

In English:

Today, we had a cozy day at home with the dogs, did some laundry, and got to see how a xxx grows, how it's harvested, cooked, and tasted. I thought it tasted really good. But for our main lunch, we went to the same place we visited on the first day; they served very child-friendly food and unbelievably delicious and cheap fresh pineapple juice, 🍍 about 6 SEK.

Afterwards, we visited two weaving centers. One place where women and men get jobs that they might otherwise struggle to find. They weave everything on old looms and spin the thread🧵 themselves. Making a Dhoti, like the one Hardy bought in their store, takes a day. They earn about 30 SEK per day, and the wage is the same for both men and women. For those who don't know what a Dhoti is, it's a sarong for men that Hardy liked because it's very airy and doesn't squeeze the stomach. Although, the kids noticed that only old men seem to wear a Dhoti, which might not be so popular. Well, he's almost 50, and isn't it about time to wear a Dhoti? And yes, he's wearing underwear underneath, in case you're wondering.

During the major flood in 2018, the water rose around 3 meters and destroyed another weaving center that we also visited, ruining all the fabric. But here, Blue Yonder, led by Gopi, had a brilliant idea to sew simple yet cute dolls and then sell them to continue providing wages for the weavers. It has been very successful. Now, all the fabric that was destroyed is gone, but they continue making the dolls to support the weavers even more. Again, true Community Based Tourism.

We got to try making some dolls ourselves. It resulted in some unique designs, and we had a good laugh about them. 😄🎨

Back at Gopi's place, it was, you guessed it - dog cuddle time 🐶 At night, there were the worst rainstorms and thunder, like the worst monsoon rain.

Tomorrow, we're off to experience houseboat life in India.

Good night 😽🌙💤

2-3 januari: Delhi - Kerala

Vår sista dag i bergen var 100% avkoppling, och barnen lekte av sig med sina nya och gamla vänner. Det är fantastiskt att skaffa nya vänner i andra länder. Bilresan ner gick ännu fortare än upp 😂. Vi var alla glada över våra åksjuketabletter. Mindre glada var vi åt vår sovkupé, som även i första klass var mycket smutsig 🤢, men lakanen var rena även om de hade fläckar 🥴. Enligt Hardy var det också den hårdaste sängen 🛏️ han någonsin har sovit i. Jag var glad över min luftmadrass, som jag har med mig för min rygg om sängarna är för hårda.

Det blev inte mycket sömn 💤 under de 9 timmarna som tog oss 250 km 😂. När vi var framme klockan 05.00 i Delhi var vi glada att få komma hem till våra vänners fina hem 🏠. Vi var glada att få vila, äta god frukost, och efter 5 timmar var vi redo att åka till flygplatsen för att ta flyget ✈️ ner till Kochi, Kerala. Allt flöt på bra på flygplatsen, förutom när vi stod vid gaten och blev uppropade då vi tydligen hade något farligt i väskan. Det var vår power bank som man inte får checka in. Det var bara att slänga den. De har bra koll idag, eftersom vi har flugit flera gånger med den i checkat bagage 🧳 🤭.

Det tog tre timmar att komma ner till Kochi från Delhi. En taxi stod och väntade på oss vid flygplatsen. Vi blev glatt överraskade att bilen hade ett säkerhetsmeddelande upphängt om att alla skulle använda säkerhetsbälte. Det var vi inte vana vid från Delhi.

Det var väldigt trevligt att få se Gopi i sitt hemland. Vi har varit vänner i 17 år. Träffades i Oslo på en ekoturismkonferens och har sedan dess mötts flera gånger runt om i Europa och hemma hos oss, men aldrig i Indien. Han driver en fantastisk "community-based tourism" Blue Yonder http://theblueyonder.com/.

Efter att ha myst med hans fina 4 hundar fick vi en liten tur på floden - Periyar River.

Sedan blev det middag på en restaurang där vi drack fantastiskt god färsk ananasjuice. Första gången för barnen. Sen var vi alla väldigt trötta och sov gott även om det här är väldigt varmt och fuktigt. Att vi hade varit vakna sedan 05.00 hjälpte säkert.

God natt 😴

4 januari - Kerala - Fort Kochi - skattjakt

Vi vaknade utvilade och innan vi gjorde någonting annat myste vi med valparna, så söta. 🐶

Efter frukosten åkte vi till Fort Kochi där vi skulle få testa ett nytt koncept på en tur som Blue Yonder har ordnat - en skattjakt. Vi gick runt Fort Kochi och löste olika ledtrådar. Ett fint sätt att se ön på.

Lilla äventyret började med att ta färjan över till Fort Kochi som blev full fort. Det är en billig färja för typ 3 rupees. På andra sidan träffade fina Naomi oss som jobbar för Blue Yonder. Vi började med att ta några kokosnötter 🥥, drack deras juice och skopade upp köttet. Visste ni att färskt kokosnötkött är som en gelé? Gott tyckte barnen. Sen kom första ledtråden, och den ledde oss ut på ett kinesiskt fiskenät där vi fick träffa på en fiskare 🎣 som förklarade att det är ett hårt jobb, och det kände vi verkligen i hans händer när vi skakade hand. Oj, vilka stora torra ärr han hade från att för hand dra upp nätet. Vi fick alla pröva på att dra. Det var inte så svårt tyckte vi, men sen sa han att det är en helt annan sak med en massa fisk i. Men tyvärr kommer näten att bli lättare och lättare då fisken även här håller på att ta slut. 🐠 😞

Det är fem familjer som försörjer sig på detta nät med hjälp av Blue Yonder, och denna nya tur kan de få en liten peng från ett annat håll också. Det är riktigt "community-based tourism"!

Nästa ledtråd tog oss till Fortet som Portugiserna byggde för att skydda ön. Men för mig kändes den väldigt liten för att vara något skydd. Men de hade säkert en bra plan. 👍🏾

Vi hade en fantastisk lunch på ett väldigt mysigt ställe på Kulturhuset. Det är ett ställe som vi aldrig kommer att glömma, tror jag, och det är inte för maten 🥘 utan för alla tårar vi lämnade där. Men inte sorgetårar utan glädjetårar. Det var en fantastisk konstutställning gjord av tolv tjejer som går en konstskola. Jag fick presenterat olika tavlor av konstnärerna själva, och jag fattade tycke både för konstnären och hennes tavla. När jag sa att jag kommer att köpa denna tavla, oj vad emotionell hon blev, tårarna rann på henne, och då började mina tårar, sen började Hardy, barnen och alla 12 tjejer. Men som sagt det var glädjetårar, och nu ser vi alla fram att få hänga den vi vår lägenhet i Sverige, och jag vet precis vart den ska hänga 😀. Konstnären heter Siya else Benny och henne kommer jag att hålla kontakten med. 🧡

Sen tog en ledtråd oss till "Jewtown" där vi gick på en väldigt mysig gata och såg en synagoga. Historien

om Fort Kochi är:

Under 1500-talet anlände portugiserna under Vasco da Gama och etablerade handelsavtal och befästningar, som Fort Manuel. Den portugisiska närvaron följdes av holländarna på 1600-talet, som erövrade staden och förändrade dess landskap med byggandet av Fort Kochi och renoveringen av Mattancherry Palace.

Under brittiskt styre på 1700-talet blev Kochi en viktig del av Brittiska Indien. Staden bär också på en betydelsefull judisk historia, som återspeglas i den gamla Paradesi Synagogue och det judiska kvarteret.

Efter Indiens självständighet 1947 blev Kochi en del av den indiska unionen.

Innan vi lämnade ön tog vi en välförtjänt kaffe ☕️.

På kvällen hade Gopi tillagat fisken som hans granne så vänligt hade lämnat till oss kvällen före. Det är väldigt praktiskt att bo precis vid vattnet och känna grannen som är fiskare. 😃

Innan sängdags blev det såklart mycket valpmys igen. 🐶

God natt 😴

In English:

2-3 January: Delhi - Kerala

Our last day in the mountains was 100% relaxation, and the children played with their new and old friends. It's amazing to make new friends in other countries. The car ride down was even faster than going up 😂. We were all grateful for our motion sickness tablets. We were less thrilled about our sleeping compartment, which, even in first class, was very dirty 🤢, but the sheets were clean despite some stains 🥴. According to Hardy, it was also the hardest bed 🛏️ he has ever slept on. I was happy with my air mattress that I brought for my back in case the beds were too hard.

There wasn't much sleep 💤 during the 9 hours that took us 250 km 😂. When we arrived in Delhi at 05:00, we were happy to come home to our friends' lovely house 🏠. We were glad to rest, have a delicious breakfast, and after 5 hours, we were ready to go to the airport to catch the flight ✈️ down to Kochi, Kerala. Everything went smoothly at the airport, except when we stood at the gate and were called up because apparently, we had something dangerous in the bag. It was our power bank that you're not allowed to check in. We had to throw it away. They are vigilant today because we have flown several times with it in checked baggage 🧳 🤭.

It took three hours to get from Delhi to Kochi. A taxi was waiting for us at the airport. We were pleasantly surprised that the car had safety messages hanging, reminding everyone to use seat belts. We were not used to that from Delhi.

It was very nice to see Gopi in his homeland. We have been friends for 17 years. We met in Oslo at an ecotourism conference and have since met several times around Europe and at our homes, but never in India. He runs a fantastic "community-based tourism" agency, Blue Yonder http://theblueyonder.com/.

After cuddling with his lovely 4 dogs, we took a short trip on the river - Periyar River.

Then we had dinner at a restaurant where we drank amazingly delicious fresh pineapple juice. The first time for the children. Then we were all very tired and slept well even though it is very hot and humid here. Being awake since 05:00 surely helped.

Good night 😴

4 January - Kerala - Fort Kochi - Treasure Hunt

We woke up refreshed, and before doing anything else, we cuddled with the puppies, so cute. 🐶

After breakfast, we went to Fort Kochi, where we were going to try a new concept on a tour organized by Blue Yonder - a treasure hunt. We walked around Fort Kochi and solved various clues. A nice way to see the island.

The little adventure started by taking the ferry to Fort Kochi, which was full of forts. It's a cheap ferry, about 3 rupees. On the other side, lovely Naomi, who works for Blue Yonder, met us. We started by taking some coconuts 🥥, drank their juice, and scooped up the meat. Did you know that fresh coconut meat is like jelly? The children liked it. Then the first clue came, and it led us to a Chinese fishing net where we met a fisherman 🎣 who explained that it's hard work, and we really felt it in his hands when we shook hands. Oh, the big dry scars he had from manually pulling up the net. We all got to try pulling. It wasn't so hard, we thought, but then he said it's a whole different ball game with a lot of fish. Unfortunately, the nets are getting lighter and lighter as the fish are running out even here. 🐠 😞

Five families make a living from this net with the help of Blue Yonder, and with this new tour, they can get a little money from another source too. It's really "community-based tourism"!

The next clue took us to the fort that the Portuguese built to protect the island. But for me, it felt very small to be any protection. But they surely had a good plan. 👍🏾

We had a fantastic lunch at a very cozy place at the Cultural Center. It's a place we will never forget, I think, and it's not because of the food 🥘 but because of all the tears we left there. Not tears of sorrow but tears of joy. It was a fantastic art exhibition by twelve girls attending an art school. I got to have different paintings presented by the artists themselves, and I took a liking to both the artist and her painting. When I said that I will buy this painting, oh, how emotional she became, tears streamed down her face, and then my tears started, then Hardy's, the children's, and all twelve girls. But as I said, they were tears of joy, and now we all look forward to hanging it in our apartment in Sweden, and I know exactly where it should hang 😀. The artist's name is Siya else Benny, and I will stay in touch with her. 🧡

Then a clue took us to "Jewtown," where we walked on a very cozy street and saw a synagogue. The history of Fort Kochi is:

In the 16th century, the Portuguese under Vasco da Gama arrived and established trade agreements and fortifications, like Fort Manuel. The Portuguese presence was followed by the Dutch in the 17th century, who conquered the city and changed its landscape with the construction of Fort Kochi and the renovation of Mattancherry Palace.

Under British rule in the 18th century, Kochi became an important part of British India. The city also carries a significant Jewish history, reflected in the old Paradesi Synagogue and the Jewish quarter.

After India's independence in 1947, Kochi became part of the Indian Union.

Before leaving the island, we had a well-deserved coffee ☕️.

In the evening, Gopi cooked the fish that his neighbor kindly left for us the night before. It's very convenient to live right by the water and know the neighbor who is a fisherman. 😃

Before bedtime, there was, of course, a lot of puppy cuddling again. 🐶

Good night 😴

31 december - Nyårsafton 🎉  🏔️

Dagen började väldigt sent eftersom vi alla sov som stockar. Det var så tyst och lugnt. Vi blev bjudna på en indisk frukost som vi faktiskt tyckte mycket om. Barnen fick mjölk och flingor, och blev mätta. Sen åt vi äpplen. Åh, vad vi har saknat äpplen. Vi har bara haft frukt som går att skala utan kniv som bananer och clementiner. Att ett äpple 🍎 kan vara så gott.

Sedan tog vi alla en två timmars promenad i bergen. Väldigt vackert, men det stör mig att även här ser man plast här och där. Jag har frågat varför man även slänger skräp i naturen. Svaret var att man ser inte skräp på samma sätt som vi gör hemma. Det stör inte. Jag försöker alltid lämna naturen jag besöker bättre än när jag kom. Det blir en hel del skräp att plocka här i bergen, och man kan inte få med sig allt. Här skulle man behöva en städdag eller ett städ år 😅

Promenaden visade igen att med pengar kan man köpa allt i Indien. Med pengar har man kunnat få tillstånd att hugga ner massor av träd för att bygga lyxvillor, dit man när allt är klart kan komma med helikopter 🚁. Alla grannar är väldigt arga och besvikna, men inget man kan stoppa.

Promenaden passerade några andra Home Stay där värdarna ville bjuda på te, men vi hade en lunch som väntade på oss. Alla är väldigt trevliga 🌷

Precis som på julafton 🤶 var nyårsfirandet inte något som vi gör hemma. Här verkar det inte vara någon stor händelse. Av våra vänner var det bara yngsta sonen som ville vara vaken och skåla in 2024. Milo, som hade spelat schack hela kvällen med sina nyfunna indiska vänner, gav upp 30 minuter innan tolv, sen deckade han. Men tillsammans med en annan super trevlig familj från Delhi och deras barn, lika gamla som våra, stannade uppe med oss och vi skålade under stjärnorna. Det var nog den tystaste nyårsafton vi någonsin har haft. Bara en smällare långt där borta, annars helt tyst. Måste säga att det var underbart med tystnaden.

Vi önskar er alla ett fantastiskt 2024. Njut av allt som finns i era liv. 🧡

God natt 😴

1 januari 2024 - Gott Nytt År

Gott nytt år! Vårt 2024 började med att se en fantastisk utsikt över Indiens näst högsta berg. Där borta ligger Himalaya, det är nog det närmsta vi kommer Himalaya detta liv. Men oj, vad vi är nöjda med det. 🏔️

Här i skogen finns jaguarer och det finns även en tigerstig. Varje år passerar en tigerhona här, och i år kom hon med tre ungar. Alla varnades på vårt Home Stay att inte gå ut på kvällen på grund av tigern. En väldigt konstig känsla att vara i en skog där det finns tigrar och jaguarer. Här finns också apor. På kvällen hade jag en National Geographic-upplevelse när jag såg en hel flock apor i trädet, hoppande från gren till gren.

Dagen har har bara handlar om avslappning och det är så skönt efter tre veckor med så många intryck. Imorgon tar vi nattåget tillbaka till Delhi, och samma dag tar vi flyget ner till Kerala.

Sov gott 😴
In English:

31st December - New Year's Eve 🎉 with a view of the Himalayas 🏔️

The day started very late as we all slept like logs. It was so quiet and peaceful. We were served an Indian breakfast that we actually enjoyed a lot. The kids had milk and cereal, and they were satisfied. Then we had apples. Oh, how we've missed apples. We've only had fruits that can be peeled, like bananas and clementines. An apple 🍎 can be so delicious.

Afterward, we all took a two-hour walk in the mountains. Very beautiful, but it bothers me that even here, you see plastic here and there. I asked why people throw garbage even in nature. The answer was that they don't see garbage the way we do at home. It doesn't bother them. I always try to leave the nature I visit better than when I arrived. There's a lot of garbage to pick up in the mountains, and you can't take it all. They should have a clean-up day or a clean-up year here 😅

The walk once again showed that with money, you can buy anything in India. With money, they've been able to get permission to cut down a lot of trees to build luxury villas, where, when everything is ready, helicopters 🚁 can land. All the neighbors are very angry and disappointed, but there's nothing one can do to stop it.

The walk passed by some other homestays where the hosts wanted to offer tea, but we had lunch waiting for us. Everyone was very friendly 🌷

Just like on Christmas Eve 🤶, New Year's Eve wasn't something we do at home. Here, it doesn't seem to be a big event. Among our friends, only the youngest son wanted to stay awake and toast to 2024. Milo, who had been playing chess all evening with his newfound Indian friends, gave up 30 minutes before twelve, then he crashed. But together with another super nice family from Delhi and their children the same age as ours, we stayed up with them, toasting under the stars. It was probably the quietest New Year's Eve we've ever had. Just one firework far away, otherwise completely silent. I must say it was wonderful with the silence.

We wish everyone a fantastic 2024. Enjoy everything that is in your lives. 🧡

Good night

1st January 2024

Happy New Year! Our 2024 began by witnessing a fantastic view of India's second-highest mountain. Over there lies the Himalayas; it's probably the closest we'll come to the Himalayas in this lifetime. But oh, how satisfied we are with it. 🏔️

Here in the forest, there are jaguars, and there's also a tiger trail. Every year, a female tiger passes through here, and this year, she came with three cubs. Everyone at our homestay was warned not to go out in the evening because of the tiger. A very strange feeling to be in a forest where there are tigers and jaguars. There are also monkeys here. In the evening, I had a National Geographic experience when I saw a whole flock of monkeys in the tree, jumping from branch to branch.

The day has been full of relaxation, and it's so nice after three weeks with so many impressions. Tomorrow, we take the night train back to Delhi, and on the same day, we take the flight down to Kerala.

Sleep well 😴

Den 30 december - Vi tar tåget till bergen för att fira nyår

Idag klev vi upp tidigt, klockan 04.30, för att ta en Uber till stationen. Trots att vi nu är mer erfarna och vet hur hela säkerhetsprocessen fungerar, spelar det egentligen ingen roll, för vi är alla lika stressade när det gäller att förstå vilken perrong och vagn vi ska hoppa på . Tågen är otroligt långa, så man har ingen tid att springa fram och tillbaka. Men när vi väl satt i våra säten blev vi lugna och kunde börja äta vår fina frukost, som hade blivit packad åt oss.

Resan började faktiskt med att vi alla fick parfymerade blommor 🌷 Kanske lite onödigt, men trevligt. Sedan blev det en andra frukost som ingick i biljetten - varm mjölk🥛 och cornflakes. Under hela resan bjöds det regelbundet på mat.

Jag tänker ofta att det är så härligt att åka tåg 🚂 , för man kan njuta av landskapet som susar förbi. Men för mig är det väldigt emotionellt att se Indiens landskap susa förbi, för man ser så mycket fattigdom, smuts och uttorkade floder. Men det är verkligheten som susar förbi och det kan man inte blunda för. Fast susa förbi kanske är lite överdrivet. Vi åkte 250 km på 5 timmar 😂 Den här gången fick vi åka baklänges, och i normala fall blir jag och Kira åksjuka, men tåget åkte så långsamt så det var inga problem med åksjuka.

Vi hade dock blivit varnade för åksjuka när vi är framme vid Kathmodam för då väntar en bilfärd på slingriga vägar i 1 1/2 timme, så all tog en åksjuketablett. Med hjälp av tabletten var vi inte oroliga för åksjuka, men vi blev lite oroliga gällande trafiksäkerheten, för det stupade verkligen rätt ner i avgrunden, och de små stolparna längs vägen kändes inte direkt säkra. Sedan skulle vår chaufför bevisa hur fort man kan köra på dessa vägar och hur modig han är när det gäller att köra om i kurvor 😳 Jag höll andan några gånger. Tur att båda barnen var så trötta så de sov i bilen, annars skulle de nog bli lite rädda.

När vi väl var framme skulle vi gå den sista biten för att komma till vårt Home Stay - Silent Trail Sanctuary. Att vårt bagage skulle bäras av en ponny visste vi innan. Vi var lite oroliga för den stackars ponnyn så innan vi åkte från Delhi, så jag hade packat det tyngsta sakerna i våra egna ryggsäckar 😂 Hardy hade lovat oss att bära sin egen ryggsäck för ponnyns skull. Men den 10-åriga ponnyn 🐎 Konrad tog upp allt bagage med lätthet. Han var varken svettig eller andfådd när vi kom fram. Fast då hade vi såklart avlastat honom med typ 30 kg 😂 🐴 Vi var däremot ganska svettiga 🥵.

Våra vänner hade redan anlänt en dag innan, så de välkomnade oss, och Silent Trails hade ordnat med en fantastisk lunch som väntade på oss.

Nu njuter vi av den friska luften och den fantastiska utsikten 🏔️. Det här är ett ställe vi aldrig skulle ha hittat om det inte vore för våra vänner. De har kommit hit typ 15 år i rad. Alla andra gäster vi träffat har också återkommit hit i flera år. Det är ett väldigt annorlunda ställe, lite svårt att beskriva. Det känns mer som ett hem, ett litet kaotiskt hem. Det är ganska nedgånget men med fantastisk service. Här blir man serverad mat när man vill och vad man vill, och maten är utsökt. Som vegetarian är Indien verkligen ett paradis.

Resten av dagen bara slappade vi, och nu ska vi sova gott i den friska bergsluften. Tog en liten promenad med barnen till ett tempel. Inte det trevligaste templet med så mycket skräp, men barnen tyckte det var superkul med alla klockor 🔔 och vår vän son försökte lära barnen en hinduisk bön.

Nu är det dags att krypa till kojs, men jösses vilka hårda sängar det är. Min rygg kommer inte bli glad imorgon, men det får kompenseras med den underbara utsikten från rummet och ren luft. 🏔️

God natt 😴

In English:

The 30th of December - the train to the mountains to celebrate New Year

Today, we got up early, at 04:30, to take an Uber to the station. Despite being more experienced now and knowing how the entire security process works, it doesn't really matter because we are all equally stressed trying to figure out which platform and carriage to board. The trains are incredibly long, so there's no time to run back and forth. But once we were in our seats, we calmed down and could start eating our lovely breakfast that had been packed for us.

The journey actually started with each of us receiving perfumed flowers. Perhaps a bit unnecessary, but nice. Then there was a second breakfast included in the ticket - warm milk and cornflakes. Throughout the journey, food was served regularly.

I often think it's delightful to travel by train because you can enjoy the passing landscape. However, for me, it's very emotional to see India's landscape passing by, as you witness a lot of poverty, dirt, and dried-up rivers. But it's the reality that rushes by. Though "rushes" might be a bit exaggerated. We traveled 250 km in 5 hours 😂 This time, we had to sit facing backward, and normally, Kira and I get motion sick, but the train was so slow that motion sickness wasn't an issue.

However, we had been warned that when we arrive in Kathmodam, there awaits a car ride on winding roads for 1 1/2 hours, so we took a motion sickness pill. With the help of the pill, we weren't worried about motion sickness, but we were a bit concerned about traffic safety because it literally dropped straight down into the abyss, and the small posts along the road didn't feel secure at all. Then our driver wanted to demonstrate how fast one can drive on these roads and how brave he is when it comes to overtaking. I held my breath a few times. Luckily, both kids were so tired that they slept in the car; otherwise, they might have been a little scared.

Once we arrived, we had to walk the last stretch to get to our Home Stay - Silent Trail Sanctuary. We knew that our luggage would be carried by a pony. We were a bit worried about the poor pony before we left Delhi, so I, or rather, I had packed the heaviest things in our own backpacks 😂 Hardy had promised to carry his own backpack for the sake of the pony. But the 10-year-old pony 🐎 Konrad carried all the luggage with ease. He was neither sweaty nor out of breath when we arrived. Of course, by then, we had offloaded him with about 30 kg 😂 🐴

Our friends had already arrived a day before, so they welcomed us, and Silent Trails had arranged a fantastic lunch waiting for us.

We're just enjoying the fresh air and the fantastic view 🏔️. This is a place we would never have found if it weren't for our friends. They have been coming here for about 15 years. All the other guests we've met have also been coming here for several years. It's a very different place, a bit hard to describe. It feels more like a home, a little chaotic home. It's quite run-down but with fantastic service. Here, you get served food whenever you want and whatever you want, and the food is delicious. As a vegetarian, India is truly a paradise.

The rest of the day, we just relaxed, and now we're going to sleep well in the fresh mountain air. Took a short walk with the kids to a temple. Not the nicest temple with so much litter, but the kids thought it was super fun with all the bells 🔔, and our friend's son tried to teach the kids a Hindu prayer.

Now it's time to hit the hay, but oh my, the beds are so hard. My back won't be happy tomorrow, but it'll be compensated by the wonderful view from the room and the clean air. 🏔️

Good night 😴

Den 28 december - Det Gyllene Templet

Dagen började lite tidigare idag eftersom vi har lärt oss att om man orkar vara så tidig som möjligt på turistattraktionerna, då har man "mindre" folk att trängas med. MEN det är inte lätt att komma upp på morgonen för oss fyra, svårast är det för barnen - som sagt, det är jobbigt att vara turist 😂.

Vi tog en Uber till Gyllene Templet. Uber 🚘 fungerar perfekt här i Indien 🇮🇳 och det är fördelaktigt för man vet att man inte blir lurad på priset och det känns alltid skönt.

Vi hade lockat barnen med Gyllene Templet genom att säga att det är riktigt guld man ser skina, så det fanns lite förväntningar, men det sprack med dimman 😂 Vi såg inte mycket guld utan vi såg mest barfota fötter 🦶 🦶 man får nämligen inte gå in med skor 👞 i templet. Man fick tvätta både händer och fötter innan man kom in. Huvudbonad måste alla ha så Milo och Hardy fick några oranga, jag och Kira hade egna sjalar. Även om vi inte såg mycket, blev det en mystisk stämning med dimman och den konstanta sången i bakgrunden. Hardy fick också en ny upplevelse de frågade nämligen honom för ett kort, även mig några gånger. Så här fick Kira nästan vara i fred.

Att komma in till det heliga templet var kön längre än högsäsong på Lisebergs populäraste attraktion så det skippade vi. Men något vi inte skippade var upplevelsen att sitta på golvet och äta med hundratals indier. Det var en makalös upplevelse. Kanske fel att säga, men jag kände mig som i en film där huvudpersonerna sitter i ett fängelse 😂 Alla fick sitta ned på rader, så kom de och slevade upp maten på plåtbrickor. Vattnet kom i något jag först trodde var en sådan där golvreningsmaskin, men det var för att servera vattnet 💦 Maten var väldigt god, men vi höll oss borta från vattnet och Kira höll sig helt borta från maten. Hon sa att hon tar hand om oss när vi blir magsjuka 😂 🤢.

De serverar tusentals portioner varje dag, så de hade skapat en väldigt effektiv matleverans som imponerade. Barnen var dock inte särskilt imponerade av dagens äventyr, de ville helst åka tillbaka till hotellet och mysa. Efter en Domino pizza 🍕 för Kira tog vi en Uber till hotellet, och resten av eftermiddagen bestod av film för barnen och fantastisk massage för oss vuxna. Tid för läxor blev det också för barnen. De fick med sig en väska full med 20 kg läxor som de betar av 📕 då och då.

Kvällen avslutades med middag på hotellet och med en film 🍿 på Netflix. Imorgon åker vi tillbaka till Delhi för en natt innan vi åker upp till bergen och firar 🥳 nyår 🥂.

God natt 😴

In English:

December 28 - The Golden Temple

The day started a bit earlier today as we've learned that if you can manage to be at tourist attractions as early as possible, you'll have "less" crowd to contend with. BUT it's not easy to get up in the morning for the four of us, especially challenging for the kids - being a tourist is tough, as mentioned 😂.

We took an Uber to The Golden Temple. Uber 🚘 works perfectly here in India 🇮🇳, and it's advantageous because you know you won't be cheated on the price, which always feels reassuring.

We had enticed the kids with the enchanting Golden Temple, mentioning that it's real gold shining, so there were some expectations, but they shattered with the fog 😂 We didn't see much gold; instead, we saw mostly bare feet 🦶 🦶 as you're not allowed to enter the temple with shoes 👞. Everyone had to wash their hands and feet before entering. Headgear was also mandatory, so Milo and Hardy got some orange ones, and Kira and I had our own scarves. Even though we didn't see much, there was a mysterious atmosphere with the fog and the constant singing in the background. Hardy also had a new experience; they asked him for a photo, and me a few times. So, Kira almost got some peace.

Entering the sacred temple, the line was longer than the peak season at Liseberg's most popular attraction, so we skipped that. But one thing we didn't skip was the experience of sitting on the floor and eating with hundreds of Indians. It was an incredible experience. Maybe it's wrong to say, but I felt like I was in a movie where the main characters are sitting in a prison 😂 Everyone sat in rows, and they came and served the food on metal trays. Water came in something I initially thought was a floor cleaning machine, but it was to serve the water 💦 The food was very tasty, but we stayed away from the water, and Kira stayed completely away from the food. She said she'll take care of us if we get food poisoning 😂 🤢.

They serve thousands of portions every day, so they had created a very efficient food delivery system that impressed. However, the kids were not very impressed with today's adventure; they mostly wanted to go back to the hotel and relax. After a Domino's pizza 🍕 for Kira, we took an Uber back to the hotel, and the rest of the afternoon consisted of movies for the kids and a fantastic massage for us adults. There was also time for homework for the kids. They brought a bag full of 20 kg of homework that they tackle 📕 now and then.

The evening ended with dinner at the hotel and a movie 🍿 on Netflix. Tomorrow we head back to Delhi for a night before going up to the mountains to celebrate 🥳 New Year 🥂.

Good night 😴

27 december - Amritsar - showen mellan Indien och Pakistan

Idag valde vi att sova så länge som möjligt, för på detta hotell serveras frukost ända fram till 10.30, och det gillar vi. En annan sak vi uppskattade, fast vi är lite försiktiga med att säga det, var att det erbjöds en härlig English breakfast med scrambled eggs, bönor och stekt tomat 🍅. Det var riktigt gott att få en hel stekt tomat, då vi inte har ätit några färska grönsaker för att undvika att få Delhi Belly, eftersom de tvättas i kranvatten. Så stekta hela tomater var välkommet. Milo blev glad över att de hade Nutella som ett alternativ till toasten, eftersom det alltid brukar vara någon konstig fruktgelé som inte är så populär.

Det är ett femstjärnigt hotell 🏨, och det märks med leende personal överallt, inklusive vid frukosten. Men den här gången stressade jag dem lite när jag ville vänta på mina scrambled eggs 🍳 så att jag SJÄLV kunde fylla tallriken med det jag ville ha till mina ägg. En ny trevlig inder kom fram varje minut och frågade om jag behövde hjälp. Att jag skulle sätta mig så serverar de ägget. De blir verkligen stressade om man vill göra något själv 🤭.

Att det är ett fint hotell märks också av den stora mängden mat 🍲 att välja på, allt i överflöd. Tankarna går till alla fattiga man ser i Indien, men det är inget man kan göra åt världens 🌎 orättvisor. Vår resa och att se detta ger hela familjen en känsla av tacksamhet 🙏 över allt vi har, samtidigt som vi donerar pengar till välgörenhetsorganisationer som arbetar för en rättvisare värld.

Efter frukosten hade vi tid att vila några timmar. Vi alla lider av olika "krämpor" som mage, huvudvärk 🤕 och trötthet. Själv har jag nog aldrig ätit så mycket paracetamol som under denna resa. Återigen är jag mycket tacksam över möjligheten att ta ett piller 💊 så att smärtan går över.

Efter vilan bar det av till Hardys nummer 1 attraktion i Indien, det han sett mest fram emot att besöka: 🇮🇳✨🇵🇰 Wagah Border! 🇵🇰✨🇮🇳,

den magiska gränsen mellan Indien och Pakistan! 🌐🤝 Varje dag äger en spektakulär ceremoni rum vid fyra, där gränsvakter från båda länderna deltar i en färgsprakande uppvisning av snabb marsch, flagghissning och patriotiska sånger! 🎉🇮🇳🎶🇵🇰Trots politiska spänningar lyser ceremonin av entusiasm och fredlig samvaro bland publiken. 🕊️🤗

Det som verkligen lyser, eller snarare hörs, är den högsta musiken och största högtalaren jag någonsin hört på något evenemang. Men oj vilken stämning det var, och vi fick de bästa platserna. Vi fick dem för att jag har lärt mig lite indisk stil, nämligen att vara envis, le och säga några viktiga ord som VIP, Passport, Sweden, your friend over there says to come here, och fungerar det inte skickar man fram dottern - ja, då får man de bästa platserna 😂

Någon som ovilligt fick den bästa platsen var en gatuhund som på något sätt kom in i showen och förvirrat försökte ta sig över till den pakistanska gränsen, men vakten stod i vägen, och bra var det, för jag tror att den har det mycket bättre bland hinduerna i Indien 🇮🇳 🐶

Det var verkligen en stor show vid Wagah Border, definitivt en av de mest märkliga, roliga och konstiga attraktionerna vi sett i Indien hittills.

Vi hade en väldigt trevlig chaufför som tog oss till Spicy Chilly, en mycket trevlig restaurang med god mat som kombinerar indisk och kontinental mat och som uppskattades av barnen. Men det mest minnesvärda var våra bordsgrannar, som nyfiket frågade var vi kom ifrån, och så började konversationen som slutade med en middagsinbjudan för imorgon. Vi delade lite information om Sverige, vilket fick deras ögon 👀 att poppa ut när vi berättade att man inte behöver vara gift för att bo ihop eller ha barn. Ögonen nästan trillade ut när vi berättade att vi har föräldraledigt och att tre månader är vigda till fadern. Vi fick lära oss hur viktigt bröllop 💒 är i Indien; det är höjdpunkten i livet, och man börjar spara så fort man får en dotter. De visste allt om bröllop, eftersom de ägde en skönhetssalong som specialiserade sig på att göra bruden vacker inför bröllopet. De visade före och efter bilder på förvandlingen, och det var otroligt vackra brudar. Men det tar över två timmar att bli klar som brud 👰 När de hörde att Hardy och jag inte var gifta efter 24 år tillsammans sa de att vi skulle gifta oss i Indien, och de bjuder på min förvandling 🤭.

Hotellet hittade vi nästan inte, eftersom det var mycket dimmigt 🌫️ igen. Denna dimma ligger tydligen här en vecka varje år vid den här tiden. Hotellet har en stor säkerhet, bilen blir skannad och även väskorna innan man får komma in.

Hotellet har en sådan där film 🎥 uppfart, ni vet, man kör in i en typ rondell, så står en och väntar och öppnar leende dörren åt en. Idag har jag aldrig haft så många som har sagt Madam till mig. Det är "Madam" och "Sir" hit och dit 😂

Hotellets TV har så att man kan koppla upp sig på Netflix, så nu ligger barnen och tittar på film. Det är dessa lugna stunder mellan alla äventyr som är väldigt viktiga för oss alla för att orka. Vi är mycket tacksamma att vi har råd att bo på de bättre hotellen där man inte behöver kolla om lakanen är rena 🛏️.

Imorgon ska vi upptäcka The Golden Temple.

Ha det fint och var tacksamma för allt ni har i era liv 🫶

In English:

December 27 - Amritsar

Today, we chose to sleep in as much as possible because at this hotel, breakfast is served until 10:30, and we like that. Another thing we appreciated, though we're a bit cautious about saying it, was the delightful English breakfast offered with scrambled eggs, beans, and fried tomatoes 🍅. It was truly delicious to have a whole fried tomato, as we haven't been eating fresh vegetables to avoid Delhi Belly, given that they are washed in tap water. So, fried whole tomatoes were a welcome treat. Milo was delighted that they had Nutella as an option for toast, as it's usually some strange fruit jelly that isn't as popular.

It's a five-star hotel 🏨, and it shows with smiling staff everywhere, including at breakfast. However, this time, I stressed them a bit when I wanted to wait for my scrambled eggs 🍳 so that I could fill my plate with what I wanted for my eggs. A new friendly Indian approached me every minute, asking if I needed help, telling me to sit down, and then serving the eggs. They truly get stressed if you want to do something yourself 🤭.

That it's a nice hotel is also evident from the large amount of food 🍲 to choose from, all in abundance. Thoughts go to all the poor people we see in India, but there's nothing we can do about the world's 🌎 injustices. Our journey and witnessing this make the whole family feel grateful 🙏 for everything we have, while we also donate money to charities working towards a fairer world.

After breakfast, we had time to rest for a few hours. We all suffer from various "ailments" like stomach issues, headaches 🤕, and fatigue. Personally, I've probably never taken as much paracetamol as during this trip. Again, I am very grateful for the opportunity to take a pill 💊 so that the pain goes away.

After the rest, we headed to Hardy's number 1 attraction in India, the one he has been looking forward to the most: 🇮🇳✨🇵🇰 Wagah Border! 🇵🇰✨🇮🇳,
the magical border between India and Pakistan! 🌐🤝 Every day, a spectacular ceremony takes place at four, where border guards from both countries participate in a colorful display of quick marching, flag hoisting, and patriotic songs! 🎉🇮🇳🎶🇵🇰 Despite political tensions, the ceremony is filled with enthusiasm and peaceful coexistence among the audience. 🕊️🤗

What truly shines, or rather, is heard, is the loudest music and the biggest speaker I've ever experienced at any event. But oh, what an atmosphere it was, and we got the best seats. We got them because I've learned a bit of Indian style, namely being stubborn, smiling, and saying a few important words like VIP, Passport, Sweden, your friend over there says to come here, and if that doesn't work, you send your daughter forward - then you get the best seats 😂

Someone who reluctantly got the best spot was a street dog that somehow entered the show and confusedly tried to get over to the Pakistani border, but the guard stood in the way, and it was good, for I think it has a much better life among the Hindus in India 🇮🇳 🐶

It was truly a grand show at Wagah Border, definitely one of the most peculiar, fun, and weird attractions we've seen in India so far.

We had a very pleasant driver who took us to Spicy Chilly, a very nice restaurant with good food combining Indian and continental cuisine, appreciated by the children. But the most memorable part was our table neighbors, who curiously asked where we were from, and so the conversation began, ending with a dinner invitation for tomorrow. We shared some information about Sweden, and their eyes 👀 almost popped out when we told them that you don't need to be married to live together or have children. Their eyes almost rolled when we mentioned that we have parental leave and that three months are dedicated to the father. We learned about how important weddings 💒 are in India; it's the highlight of life, and people start saving as soon as they have a daughter. They knew everything about weddings as they owned a beauty salon specializing in making the bride beautiful for the wedding. They showed before and after pictures of the transformation, and they were incredibly beautiful brides. But it takes over two hours to get ready as a bride 👰 When they heard that Hardy and I weren't married after 24 years together, they said we should get married in India, and they would cover the cost of my transformation 🤭.

We almost couldn't find the hotel again because it was very foggy 🌫️. This fog apparently lasts for a week every year at this time. The hotel has extensive security; the car is scanned, and even the bags are checked before you can enter.

The hotel has one of those movie 🎥 driveways, you know, you drive into a kind of roundabout, someone stands waiting, and opens the door with a smile. Today, I've never had so many people address me as Madam. It's "Madam" and "Sir" here and there 😂

The hotel's TV allows you to connect to Netflix, so now the kids are watching a movie. These quiet moments between all the adventures are very important for all of us to cope. We are very grateful that we can afford to stay at the better hotels where you don't have to check if the sheets are clean 🛏️.

Tomorrow we will discover The Golden Temple.

Take care and be grateful for everything you have in your lives 🫶.

26 december
Tågresa till Amritsar - gränsen till Pakistan

Idag har vi lämnat Delhi för att ta oss till Amritsar. Vi har åkt tåg för första gången i Indien 🇮🇳 🚂. Det var lite kaotiskt att komma in till stationen. Vi satt helt fast i trafiken utanför stationen i över 20 minuter, så vi var lite stressade, men den här gången fanns det inget alternativ att kliva ur taxin för att gå. Bilarna står 10 cm från varandra när det blir stopp, och då är det omöjligt att komma ut och ännu mindre chans med väskor 💼 😹.

För att komma in till perrongen är det säkerhetskontroll där allt bagage ska gå igenom en skanner. Allt trycks in, så jag undrar vad man egentligen ser, och de personliga skannerna man går igenom tjuter för varje person, men det bara trycks på med mer folk bakifrån 😂.

Tåget kom i tid och först trodde vi att vi skulle vara själva i vagnen, men det var bara för att tåget kom 30 minuter innan avgång och vi var först på. Vagnen fylldes till max på fem minuter innan avgång. Vi satt i businessklass, sätena var stora och väldigt sköna. Det var SJ-standard i renlighet och slitet, men sen skiljde det sig. Här fick vi mat hela tiden, och de städade toaletterna 🚽 också hela tiden.

Det är ca 450 km till Amritsar, och det tog oss 8 timmar, så där är vi tillbaka till SJ-långsamhet eller ? 😹. Vi var framme nästan vid midnatt, och vi var väldigt glada över att hotellet hade ordnat med en pickup åt oss. Det kändes tryggt. Mindre tryggt kändes det när vi började åka för det var noll sikt, för dimman låg så tät. Jag har aldrig sett så tät dimma 🌫️ man såg ingenting. Alla bilar körde med varningsblinker, men typ bara de 10% som hade lysen som fungerade. Vi körde väldigt sakta, men jag var livrädd för att vi skulle köra på någon ko eller människa. Men ingenting hände och vi kom fram till hotellet som är otroligt lyxigt. Vi fick en god välkomstdrink. Rummet är inte stort, men väldigt fint, rent och modernt. Sängarna och kuddarna är också väldigt sköna, så vi kommer att sova gott.

Vi är sååå trötta, så nu säger vi god natt 😴

In English:

26th December
Train Journey to Amritsar

Today, we left Delhi to make our way to Amritsar. We experienced train travel for the first time in India 🇮🇳 🚂. It was a bit chaotic getting into the station. We were completely stuck in traffic outside the station for over 20 minutes, so we were a bit stressed, but this time, there was no option to get out of the taxi and walk. The cars are 10 cm apart when they stop, making it impossible to get out, especially with bags 💼 😹.

To access the platform, there's a security check where all baggage goes through a scanner. Everything gets crammed in, so I wonder what they really see, and the personal scanners we go through beep for each person, but they just keep pushing more people from behind 😂.

The train arrived on time, and at first, we thought we would be alone in the carriage, but that was only because the train arrived 30 minutes before departure, and we were the first ones on. The carriage filled up to the max in five minutes before departure. We were in business class, the seats were large and very comfortable. It was similar to SJ (Swedish Railways) standards in cleanliness and wear, but then it differed. Here, we got food all the time, and the toilets 🚽 were also cleaned continuously.

It's about 450 km to Amritsar, and it took us 8 hours, so we are back to SJ slowness, or ? 😹. We arrived almost at midnight, and we were very happy that the hotel had arranged a pickup for us. It felt safe. It felt less safe when we started to drive because there was zero visibility due to thick fog. I have never seen fog so dense 🌫️; you couldn't see anything. All cars were driving with hazard lights, but only about 10% had working headlights. We drove very slowly, but I was terrified that we might hit a cow or a person. But nothing happened, and we arrived at the hotel, which is incredibly luxurious. We got a tasty welcome drink. The room is not large, but very nice, clean, and modern. The beds and pillows are also very comfortable, so we will sleep well. We are soooo tired, so now we say good night 😴.

21-26 dec - 6 dagar i Delhi med våra kära indiska familj

Nu har vi tillbringat några dagar i Delhi och hängt med vår kära indiska familj. Den här gången bor vi i Delhi centrum på det lilla 11 B&B. Vår dotter Kira tycker att det här är det bästa boendet hittills eftersom hon har blivit vän med ägarens hund Foxie. Ägaren Ajay är en verklig djurvän. Han har tagit hand om fyra gatuhundar, och han skulle fylla hela huset om han inte drev ett B&B. Han och flera grannar hjälper kvarterets gatuhundar. De får sängar, vaccinationer, mat och nu på vintern får de flera täcken så att de inte ska bli kalla. Aiay rekommenderade en toppenorganisation, Wings and Tails Foundation, som vi kan donera till för att hjälpa Indiens gatuhundar 🐕 Han säger att de gör ett fantastiskt jobb. Det känns bra att skänka pengar dit 🙂 Om ni vill läsa se här: www.wingsandtailfoundation.in

Vi har upptäckt att sushi 🍣 här är lika dyrt som i Sverige men mycket gott. Barnen njöt av rekordmånga bitar på Yum Yum Cha på Khan market. Jag åt något otroligt gott, stone pot.

Över julen 🎄 bytte vi boende till en medlemsklubb, Gymkhana. En 110 år gammal elitklubb som grundades av de brittiska kolonialisterna. Man kan bara bli medlem om man har arbetat för staten, och idag är det nästan omöjligt att få medlemskap. Medlemskapen går i arv. Våra vänner är medlemmar, och då får man ta med gäster, och de hade ett julfirande den 23 december som vi deltog i. Det var mycket mat 🍲 och ett annorlunda betalsystem. En kiosk fanns där man fick springa och betala och sedan ta med sig kvittot för att få maten. Det blev mycket springande. Från den 24 till 26 december bodde vi i deras stugor, och det var en upplevelse med så många regler att följa. Old classic brittisk stil. Man kan inte spela tennis 🎾 utan rätt kläder, man måste ha fina skor och rätt klädsel för att gå in i byggnaden, och till barnens fasa var barn inte tillåtna på de flesta ställen i klubben. Första gången de/vi upplevde någon form av diskriminering 😠 Ett par gånger blev vi tillsagda att lämna stället eftersom barn inte var välkomna. Usch, ingen trevlig känsla att inte vara välkommen, men så har det historiskt varit för alltför många på grund av fel hudfärg, fattigdom och så vidare. Det var en fantastisk upplevelse att bli bjuden till klubben, för något liknande finns inte i Sverige eller övriga EU nu när Storbritannien är ute ur bilden. Men vi kände oss inte helt avslappnade i denna elitklubb.

Att åka Tuktuk blev däremot en mera avslappna erfarenhet efter några turer och nu börjar vi bara tycka det är roligt. Det är som att åka en attraktion på Liseberg – det guppar, svänger, och du känner det i magen, allt ackompanjerat av konstant tutande. 😂

Hur var då julen i Indien. Som förväntat var det såklart inte som i Sverige då man inte riktigt firar jul. Men man försöker ändå med lite julfirande här och där. Vi var på en julmarknad 🎅 i Sundet Nursery.

Men dessa dagar i Delhi har varit för att hänga med familjen i deras vardag. Vi har varit med och köpt glasögon 🤓 mycket billigare här såklart. Haft härliga hemmamiddagar med fantastisk mat, skratt och sällskap. Barnen gick till en spelhall. Där hängde de i två timmar för en kostnad för 375 SEK totalt 😝.

Vi försökte med en sightseeing till Red Fort men det visade sig att här i Indien är museum också stängt på måndagar. Stängt och allt var det ändå GALET med så mycket folk för där finns också marknaden Chrndni Showk. Det är nog hittills det mest obehagliga känslan jag hittills haft i Indien. Det var så mycket folk och längre fram såg jag hur några män slogs. Då kom ur mamman fram och jag vände och plöjde mig fram till en lugnare plats och vi tog en Tuktuk tillbaka till vårt B&B och där lugnade vi ner oss med att mysa med hunden Foxie. 💓

Jag har också upplevt ett allmänt sjukhus, ett av de största i Delhi. De säger att läkarna där är helt otroligt duktiga för de ser hundratals patienter varje år. Men även efter att ha hört detta skulle jag nog ändå välja ett svenskt sjukhus 🏥 för att standarden är något jag aldrig har sett tidigare. Det var nog 8 sängar i ett litet rum. Men något som vi saknar är kanske all engagemang bland släkt, vänner och bekanta som ser till att patienten aldrig behöver vara ensam. Det var minst 4 personer runt varje säng. Kontrasten till detta var helt när jag också besökte en privat klinik där var allt i toppskick och man blev bjuden på te och kaka 🍪.

Imorgon ska vi åka tåg 🚂 för första gången i Indien upp till Amritsar, det är mycket spännande och lite nervöst.

😴 God natt, vi hörs imorgon.

På engelska

21 - 26 Delhi

We have now spent a few days in Delhi, hanging out with our dear Indian family. This time, we are staying in the center of Delhi at the quaint 11 B&B. Our daughter Kira thinks this is the best accommodation so far because she has befriended the owner's dog, Foxie. The owner, Aiay, is a true animal lover. He takes care of four street dogs, and he would fill the entire house if he didn't run a B&B. He and several neighbors help the neighborhood's street dogs, providing beds, vaccinations, food, and now, during winter, extra blankets to keep them warm. Ajay recommended an excellent organization, Wings and Tails Foundation, to which we can donate to help India's street dogs 🐕 He says they do fantastic work. It feels good to contribute money there 🙂 If you want to read more, check here: www.wingsandtailfoundation.in

We discovered that sushi 🍣 here is as expensive as in Sweden but very delicious. The kids enjoyed a record number of pieces at Yum Yum Cha in Khan Market. I had something incredibly tasty, a stone pot.

Over Christmas 🎄, we changed accommodations to a members' club, Gymkhana. A 110-year-old elite club founded by British 🇬🇧 colonialists. One can only become a member if they have worked for the state, and today, it's nearly impossible to get membership. Memberships are inherited. Our friends are members, and as guests, we attended a Christmas celebration on December 23. There was a lot of food 🍲 and a different payment system. There was a kiosk where you had to run and pay, then bring the receipt to get your food. It involved a lot of running. From December 24 to 26, we stayed in their cottages, an experience with so many rules to follow. Old classic British style. You can't play tennis 🎾 without the right clothes; you must have nice shoes and proper attire to enter the building. To the children's horror, kids were not allowed in most places in the club. It was the first time they/we experienced any form of discrimination 😠 A couple of times, we were told to leave because children were not welcome. Not a pleasant feeling, but historically, many have experienced this due to the wrong skin color, poverty, and so on. It was a fantastic experience to be invited to the club, as there's nothing quite like it in Sweden or the rest of the EU now that the UK is out of the picture. However, we didn't feel entirely at ease in this elite club.

What did help us relax after a while was hopping on a Tuktuk. It's like riding an attraction at Liseberg – it bounces, turns, and you feel it in your stomach, all accompanied by constant honking.

How was Christmas in India? As expected, it wasn't quite like in Sweden, as they don't really celebrate Christmas. But they try with a bit of Christmas celebration here and there. We went to a Christmas market 🎅 at Sundet Nursery.

But these days in Delhi were mainly about spending time with the family in their everyday life. We joined in buying glasses 🤓 that cost 2000 SEK. Had lovely home-cooked dinners with fantastic food, laughter, and company. The kids went to a gaming hall, where they spent two hours for a total cost of 375 SEK 😝. We attempted a sightseeing trip to Red Fort, but it turned out that museums are also closed on Mondays in India. However, closed and all, it was CRAZY with lots of people due to the Chandi Chowk market. It was probably the most uncomfortable feeling I've had in India so far. There were so many people, and farther ahead, I saw a few men fighting. That's when the mom in me surfaced, and I turned and plowed my way to a quieter place. We took a Tuktuk back to our B&B, where we calmed down by cuddling with Foxie.

I also visited a general hospital, one of the largest in Delhi. They say the doctors there are incredible, as they see hundreds of patients every year. But even after hearing this, I would probably still choose a Swedish hospital 🏥 because the standard is something I have never seen before. There were about 8 beds in a small room. But something we miss is perhaps all the engagement among relatives, friends, and acquaintances who ensure that the patient never has to be alone. There were at least 4 people around each bed. The contrast to this was when I also visited a private clinic where everything was top-notch, and I was offered tea and cookies 🍪.

Tomorrow, we'll take a train for the first time in India, heading up to Amritsar. It's very exciting and a bit nerve-wracking.

😴 Good night, talk to you tomorrow.