30 dec - Halva resan gjord - nu väntar lugnet uppe i bergen

Den 30 december - Vi tar tåget till bergen för att fira nyår

Idag klev vi upp tidigt, klockan 04.30, för att ta en Uber till stationen. Trots att vi nu är mer erfarna och vet hur hela säkerhetsprocessen fungerar, spelar det egentligen ingen roll, för vi är alla lika stressade när det gäller att förstå vilken perrong och vagn vi ska hoppa på . Tågen är otroligt långa, så man har ingen tid att springa fram och tillbaka. Men när vi väl satt i våra säten blev vi lugna och kunde börja äta vår fina frukost, som hade blivit packad åt oss.

Resan började faktiskt med att vi alla fick parfymerade blommor 🌷 Kanske lite onödigt, men trevligt. Sedan blev det en andra frukost som ingick i biljetten - varm mjölk🥛 och cornflakes. Under hela resan bjöds det regelbundet på mat.

Välkomstblommor på tåget 

Jag tänker ofta att det är så härligt att åka tåg 🚂 , för man kan njuta av landskapet som susar förbi. Men för mig är det väldigt emotionellt att se Indiens landskap susa förbi, för man ser så mycket fattigdom, smuts och uttorkade floder. Men det är verkligheten som susar förbi och det kan man inte blunda för. Fast susa förbi kanske är lite överdrivet. Vi åkte 250 km på 5 timmar 😂 Den här gången fick vi åka baklänges, och i normala fall blir jag och Kira åksjuka, men tåget åkte så långsamt så det var inga problem med åksjuka.

Vi hade dock blivit varnade för åksjuka när vi är framme vid Kathmodam för då väntar en bilfärd på slingriga vägar i 1 1/2 timme, så all tog en åksjuketablett. Med hjälp av tabletten var vi inte oroliga för åksjuka, men vi blev lite oroliga gällande trafiksäkerheten, för det stupade verkligen rätt ner i avgrunden, och de små stolparna längs vägen kändes inte direkt säkra. Sedan skulle vår chaufför bevisa hur fort man kan köra på dessa vägar och hur modig han är när det gäller att köra om i kurvor 😳 Jag höll andan några gånger. Tur att båda barnen var så trötta så de sov i bilen, annars skulle de nog bli lite rädda.

Lite veka pinnar enligt mig 

När vi väl var framme skulle vi gå den sista biten för att komma till vårt Home Stay - Silent Trail Sanctuary. Att vårt bagage skulle bäras av en ponny visste vi innan. Vi var lite oroliga för den stackars ponnyn så innan vi åkte från Delhi, så jag hade packat det tyngsta sakerna i våra egna ryggsäckar 😂 Hardy hade lovat oss att bära sin egen ryggsäck för ponnyns skull. Men den 10-åriga ponnyn 🐎 Konrad tog upp allt bagage med lätthet. Han var varken svettig eller andfådd när vi kom fram. Fast då hade vi såklart avlastat honom med typ 30 kg 😂 🐴 Vi var däremot ganska svettiga 🥵.

Det ser tyngre ut än det var för vår fyrfotade vän 

Våra vänner hade redan anlänt en dag innan, så de välkomnade oss, och Silent Trails hade ordnat med en fantastisk lunch som väntade på oss.

Nu njuter vi av den friska luften och den fantastiska utsikten 🏔️. Det här är ett ställe vi aldrig skulle ha hittat om det inte vore för våra vänner. De har kommit hit typ 15 år i rad. Alla andra gäster vi träffat har också återkommit hit i flera år. Det är ett väldigt annorlunda ställe, lite svårt att beskriva. Det känns mer som ett hem, ett litet kaotiskt hem. Det är ganska nedgånget men med fantastisk service. Här blir man serverad mat när man vill och vad man vill, och maten är utsökt. Som vegetarian är Indien verkligen ett paradis.

Resten av dagen bara slappade vi, och nu ska vi sova gott i den friska bergsluften. Tog en liten promenad med barnen till ett tempel. Inte det trevligaste templet med så mycket skräp, men barnen tyckte det var superkul med alla klockor 🔔 och vår vän son försökte lära barnen en hinduisk bön.

Tempelklockor

Nu är det dags att krypa till kojs, men jösses vilka hårda sängar det är. Min rygg kommer inte bli glad imorgon, men det får kompenseras med den underbara utsikten från rummet och ren luft. 🏔️

Underbar utsikt 

God natt 😴

In English:

The 30th of December - the train to the mountains to celebrate New Year

Today, we got up early, at 04:30, to take an Uber to the station. Despite being more experienced now and knowing how the entire security process works, it doesn't really matter because we are all equally stressed trying to figure out which platform and carriage to board. The trains are incredibly long, so there's no time to run back and forth. But once we were in our seats, we calmed down and could start eating our lovely breakfast that had been packed for us.

The journey actually started with each of us receiving perfumed flowers. Perhaps a bit unnecessary, but nice. Then there was a second breakfast included in the ticket - warm milk and cornflakes. Throughout the journey, food was served regularly.

I often think it's delightful to travel by train because you can enjoy the passing landscape. However, for me, it's very emotional to see India's landscape passing by, as you witness a lot of poverty, dirt, and dried-up rivers. But it's the reality that rushes by. Though "rushes" might be a bit exaggerated. We traveled 250 km in 5 hours 😂 This time, we had to sit facing backward, and normally, Kira and I get motion sick, but the train was so slow that motion sickness wasn't an issue.

However, we had been warned that when we arrive in Kathmodam, there awaits a car ride on winding roads for 1 1/2 hours, so we took a motion sickness pill. With the help of the pill, we weren't worried about motion sickness, but we were a bit concerned about traffic safety because it literally dropped straight down into the abyss, and the small posts along the road didn't feel secure at all. Then our driver wanted to demonstrate how fast one can drive on these roads and how brave he is when it comes to overtaking. I held my breath a few times. Luckily, both kids were so tired that they slept in the car; otherwise, they might have been a little scared.

Once we arrived, we had to walk the last stretch to get to our Home Stay - Silent Trail Sanctuary. We knew that our luggage would be carried by a pony. We were a bit worried about the poor pony before we left Delhi, so I, or rather, I had packed the heaviest things in our own backpacks 😂 Hardy had promised to carry his own backpack for the sake of the pony. But the 10-year-old pony 🐎 Konrad carried all the luggage with ease. He was neither sweaty nor out of breath when we arrived. Of course, by then, we had offloaded him with about 30 kg 😂 🐴

Our friends had already arrived a day before, so they welcomed us, and Silent Trails had arranged a fantastic lunch waiting for us.

We're just enjoying the fresh air and the fantastic view 🏔️. This is a place we would never have found if it weren't for our friends. They have been coming here for about 15 years. All the other guests we've met have also been coming here for several years. It's a very different place, a bit hard to describe. It feels more like a home, a little chaotic home. It's quite run-down but with fantastic service. Here, you get served food whenever you want and whatever you want, and the food is delicious. As a vegetarian, India is truly a paradise.

The rest of the day, we just relaxed, and now we're going to sleep well in the fresh mountain air. Took a short walk with the kids to a temple. Not the nicest temple with so much litter, but the kids thought it was super fun with all the bells 🔔, and our friend's son tried to teach the kids a Hindu prayer.

Now it's time to hit the hay, but oh my, the beds are so hard. My back won't be happy tomorrow, but it'll be compensated by the wonderful view from the room and the clean air. 🏔️

Good night 😴