15 dec - Jaipur - Milo sliten 😮💨🥱
15 december Jaipur,
Med nya krafter efter en härlig sömn i en mjuk säng såg vi fram emot dagen – i alla fall vi föräldrar. Dottern ville helst stanna på hotellet hela dagen. Efter frukosten väntade Naresh på oss för att ta oss till Jaipurs kända marknad. Lite visste vi att han också hade fixat en guide till oss. Med ett leende stod en man vid gatan, och vi blev lotsade ut med en glad Naresh som sa no problem :) Vi var lite förvirrade över situationen, inte minst vår utmärkta guide Hardy. Men vad mer att göra än att go with the flow. Men nu i efterhand skulle jag rekommendera alla som kommer till Jaipur att ta en guide, iallafall en guide som tar dig över vägen. Bara det var värt pengarna 💵 Så vad ska vi säga om Jaipur och dess oändliga gator av marknader? Om vi ska referera till dotterns ord - jag vill åka hem, varför tog ni mig hit – blir det inte alltför positivt. Det var verkligen en overload av intryck och människor, mycket mer än vad vi hade upplevt i Delhi. Jag hade kommit med attityden att här ska jag strosa lite och fynda lite saker på marknaden. Men vid ett tillfälle sa jag till Hardy - jag väljer nog istället Indiska i Nordstan för att handla indiskt :) Men med det sagt så var det en upplevelse med färger och lukter, och inte alltid lukter av härliga indiska rökelser. 🌈👃
Vi fick dock en härlig liten paus från allt kaos när vi gick upp till toppen på tornet Israt som sattes upp som en trofé när han vunnit ett slag. Att se kaoset från ovan kändes väldigt behagligt för oss alla. I detta torn hade vi ännu en ny upplevelse, och det var att gå upp i ett torn utan trappor. Istället var det en räfflad ”väg”. Alltså, dessa indier är ändå smarta, det var så mycket enklare att ta sig upp så här än att förstöra knäna i att gå upp 500 trappsteg Något vi också märkt är att indier älskar att ”posa” för kort, och de gör det väldigt bra. 📸👗
Här i Jaipur är det första gången på vår resa som vi sett utländska turister. Ett par från Barcelona som är på rundtur i Indien i 7 dagar. Jösses, vad snurriga de måste vara efter så kort tid i Indien, sen hälsade vi på några killar från Holland. Men allt som allt inte mer än kanske 10 utländska turister. Som turist här känner man sig lite konstig på det sättet att man hela tiden känner att de vill ha något från dig, och det är såklart pengar. Men det är ett litet spel det där. För när man vill ge dem dricks för någon service de gjort säger de alltid No No NO, och då ska man insistera yes yes YES. Då tar de pengarna och ser förhoppningsvis glada ut, men de kan också se väldigt missnöjda ut om det var för lite tips. Tyvärr hann jag aldrig se killens ansikte som blev den första indier som jag erbjöd dricks för att jag kunde använda restaurangens toalett. Han sa no no, och då sa jag ok och gick därifrån med ”hans” dricks kvar i min egen ficka. Jag började gapskratta när jag fick förklarat för mig av vår indiska familj hur dricks går till. Men restaurangkillen skrattade nog inte lika mycket. 🤣💸
Det finns verkligen indier överallt som vill ha en peng av dig, även precis utanför toaletten på en restaurang som vi upplevde idag. Så fort vi kom ut från toaletten sa han högt och bestämt att vi måste tvätta händerna, även om det inne på toaletten fanns handfat och tvål 🧴 Skrämt tvättade vi händerna igen, och det enda papperet som fanns för att torka sig var i mannens hand tillsammans med en bunt sedlar för att visa att här ska man betala. Här fanns det inget No no, och det beror nog på att på denna restaurang var det bara turister som kom, och de som mig fattar ju inte att no no egentligen betyder yes yes.
Denna restaurang tog vår guide oss till. Något man är duktig på i Indien är cirkulär ekonomi i den mening att turisten cirkulerar runt bland guidens vänner och får kommission för att de har tagit turister dit. Samma gällde när vi frågade om vi kunde gå till ett ställe för att titta på stenar, för Jaipur är känt för sina juveler 💎 De vet precis vart man ska gå och är bästis med ägaren. Här fick vi också en ny upplevelse; vi har aldrig sett en sådan stor juvelaffär – väldigt imponerande. Vi upptäckte att köpa guldörhängen här med en liten juvel i inte är billigare än i Sverige. Om kvalitén är bättre eller inte ska vi lämna osagt. Men det blev inget köp för oss. 💍💰
Vill tillägga att alla man möter alltid är vänliga, även om man inte köper något. Vi har inte träffat någon som varit otrevliga. Men vi har ett tips om man vill få försäljarna att acceptera ett nej är inte att säga nej utan att säga - maybe later. De tittar på en glatt förvånad blir tysta med ett leende. Jag har hört en indiskt turist säga just detta och tog efter. Funkar väldigt bra :) 🙌😊
Så vad har vi lärt oss om Jaipur? Jo, Jaipur är huvudstaden i Rajasthan och är känt som "den rosa staden" på grund av den distinkta färgen på många av dess historiska byggnader. Även idag måste man måla husen rosa runt denna stadsdel. Staden grundades år 1727. En av stadens mest ikoniska platser är Hawa Mahal, eller "vindens palats", ett vackert palats med hundratals små fönster. I dessa fönster satt prinsessan och andra kvinnor från palatset och tittade ut på världen då de hölls instängda av kungen Raj 👑 som ville ha dem för sig själva. Denna Raj ville själv inte bli störd av omvärlden, så han skapade en konstgjord sjö, Sagar sjön, och byggde ett palats, Jal Mahal, mitt i sjön där han fick vara i fred. I Indien då som nu kan man ordna vad som helst om pengar finns.
Jaipur är också känt för sina miniatyrmålningar, otroligt vackra sådana. Det var något som jag hade tänkt mig att köpa. Såklart visste guiden precis vad vi skulle åka 😂 Vet inte hur mycket överpris jag betalade, men jag fick ändå otroligt fina tavlor och ett äkthetscertifikat på köpet. Det var nog på grund av detta certifikat som gjorde att jag totalt misslyckades att pruta detta tillsammans med mitt icke poker face för jag älskade verkligen tavlorna. Men jag är glad, tavlorna är vackra, och några indier har fått sin månadslön idag – är det inte en win-win så säg 👍🏾☺️😁
Vid fyra tiden var vi helt slut, och alla ville åka hem. Är det inte då en lyx att ha Naresh väntandes med bilen och köra oss tryggt hem till hotellet. Även idag blev det middag på hotellet, då vi var helt slut för att gå ut. Men en liten avstickare tog Hardy för att pröva på en indisk oljemassage, som han var väldigt nöjd med. Mindre nöjd var dock Milo, som tyckte att Hardy nu luktar apa från oljan de smörjde in Hardy med 😂🧴 Nu väntar denna mjuka säng igen, och vi får se vilka nya upplevelser det blir imorgon. God natt "शुभ रात्रि" 😴🌙
In English:
On December 15th, in Jaipur,
With renewed energy after a delightful sleep in a soft bed, we looked forward to the day – at least the parents did. The daughter preferred to stay at the hotel all day. After breakfast, Naresh was waiting for us to take us to Jaipur's famous market. Little did we know that he had also arranged a guide for us. With a smile, a man stood on the street, and we were ushered out with a cheerful Naresh saying no problem :) We were a bit confused about the situation, especially our excellent guide Hardy. But what else to do but go with the flow. But now in retrospect, I would recommend everyone coming to Jaipur to take a guide, at least a guide to help you cross the road. Just that was worth the money. 💵 So, what should we say about Jaipur and its endless streets of markets? If we refer to the daughter's words - I want to go home, why did you bring me here – it won't be too positive. It was truly an overload of impressions and people, much more than what we had experienced in Delhi. I had come with the attitude that I would stroll around and find some bargains in the market. But at one point, I said to Hardy - I'll probably choose the Indian store in Nordstan instead to buy Indian things :) But with that said, it was an experience with colors and scents, and not always the pleasant scents of Indian incense. 🌈👃
However, we got a lovely little break from all the chaos when we went up to the top of the Israt tower, set up as a trophy when he won a battle. Seeing the chaos from above felt very comfortable for all of us. In this tower, we had yet another new experience, and it was going up in a tower without stairs. Instead, it was a grooved "path". So, these Indians are still smart; it was much easier to go up like this than to ruin the knees by climbing 500 steps. Something we also noticed is that Indians love to "pose" for photos, and they do it very well. 📸👗
Here in Jaipur, it's the first time on our trip that we've seen foreign tourists. A couple from Barcelona on a 7-day tour of India. Goodness, they must be dizzy after such a short time in India; then we greeted some guys from Holland. But all in all, not more than maybe 10 foreign tourists. As a tourist here, you feel a bit strange in the sense that you constantly feel they want something from you, and it's, of course, money. But it's a little game there. Because when you want to give them tips for some service they've done, they always say No No NO, and then you should insist yes yes YES. Then they take the money and hopefully look happy, but they can also look very dissatisfied if it was too little tips. Unfortunately, I never got to see the guy's face who became the first Indian I offered tips to because I could use the restaurant's toilet. He said no no, and then I said ok and walked away with "his" tips still in my own pocket. I started laughing out loud when I was explained by our Indian family how tipping works. But the restaurant guy probably didn't laugh as much. 🤣💸
There are really Indians everywhere who want a penny from you, even just outside the toilet at a restaurant, as we experienced today. As soon as we came out of the toilet, he said loudly and firmly that we had to wash our hands, even though there was a sink and soap inside the toilet. Scared, we washed our hands again, and the only piece of paper to dry off was in the man's hand along with a bundle of bills to show that you have to pay here. Here, there was no No no, and that's probably because this restaurant was only visited by tourists, and people like me don't understand that no no actually means yes yes.
This restaurant our guide took us to. Something they are good at in India is a circular economy in the sense that the tourist circulates among the guide's friends and probably gets a little something for bringing them there. The same went for when we asked if we could go to a place to look at stones because Jaipur is known for its jewels 💎 They know exactly where to go and are best friends with the owner. Here we also had a new experience; we have never seen such a large jewel store – very impressive. We discovered that buying gold earrings here with a small gem is not cheaper than in Sweden. Whether the quality is better or not, we'll leave unsaid. But there was no purchase for us. 💍💰
I want to add that everyone we meet is always friendly, even if you don't buy anything. We haven't met anyone who has been unfriendly. But we have a tip if you want to get the sellers to accept a no – don't say no but say - maybe later. They look at you happily surprised and stay silent with a smile. I heard an Indian tourist say just that and followed suit. Works very well :) 🙌😊
So what have we learned about Jaipur? Well, Jaipur is the capital of Rajasthan and is known as "the pink city" because of the distinctive color of many of its historic buildings. Even today, houses must be painted pink in this district. The city was founded in 1727. One of the city's most iconic places is Hawa Mahal, or "the palace of the winds," a beautiful palace with hundreds of small windows. In these windows, the princess and other women from the palace sat and looked out at the world as they were kept confined by King Raj 👑 who wanted them for himself. This Raj himself did not want to be disturbed by the outside world, so he created an artificial lake, Sagar Lake, and built a palace, Jal Mahal, in the middle of the lake where he could be in peace. In India then, as now, anything can be arranged if there is money.
Jaipur is also known for its miniature paintings, incredibly beautiful ones. That was something I had planned to buy. Of course, the guide knew exactly where we should go 😂 I don't know how much I overpaid, but I still got incredibly nice paintings and an authenticity certificate for free. It was probably because of this certificate that I totally failed to haggle along with my non-poker face because I really loved the paintings. But I'm happy, the paintings are beautiful, and some Indians got their monthly salary today – isn't that a win-win 👍🏾☺️😁
At four o'clock, we were completely exhausted, and everyone wanted to go home. Isn't it a luxury then to have Naresh waiting with the car and driving us safely home to the hotel? Today, too, dinner was at the hotel, as we were too tired to go out. But a little detour, Hardy took, to try an Indian oil massage, which he was very satisfied with. Less satisfied was Milo, who thought Hardy now smells like a monkey from the oil they rubbed Hardy with 😂🧴 Now, this soft bed is waiting again, and we'll see what new experiences tomorrow brings. Good night "शुभ र 😴🌙