14 dec mot Jaipur - möte med ko 🐮


14 december mot Jaipur

Idag lämnade vi Mandawa för att ta oss till Jaipur. Men innan vi åkte från vår fina Haveli köpte Milo ett unikt antikt hänglås av en man som kom till hotellet. Första erfarenheten av prutning i Indien, det gick sådär. Milo fick tipset att putsa låset med citron för att få det blänkande rent igen. 🍋 Där vi stannade på vägen för lunch fick Milo med sig några citroner och baksätet i bilen blev en putsningsstation.

Innan vi lämnade Jaipur letade Hardy upp en IT-affär för att köpa något till vår iPad. Det blev vårt första möte på en liten indisk gata, där allt blandas med tutanden och kor. Milo och Kira var smått skrämda när guiden hade varnade dem för korna, men den vi såg var vänlig och kompis med en man som berättade att den kommer förbi varje morgon och får lite mat av honom :) Holy ko 🐮

Resan till Jaipur gick smärtfritt men när vi körde in i Jaipur blev det tvärstopp i trafiken precis vid en skylt där det stod "inget tutande här". Men den regeln blev kortvarig då folk började bli något irriterade att man inte kom fram. Oj, vad det tutades, men det hjälpte såklart inte situationen. Man undrar verkligen om folk tror att bara för att man tutar för fullt när trafiken står helt stilla, ja då plötsligt kommer den att röra på sig för att man tutar. 🚗

Efter ett tag gick vi ut från bilen och började spana vad som hade hänt, då fick vi reda på att Indiens president Modi skulle besöka Jaipur imorgon och nu gjorde man en övningsrunda med säkerheten inför presidentbesöket, därav var vår väg avstängd. På Google Maps stod det att det var 30 minuters gångavstånd till vårt hotell. Svenska som man är tänkte vi att det är ju inte långt och det fixar vi. Vi försökte kommunicera det till vår då förskräckta chaufför och till slut förstod han och sa, "ok, no problem". Det är ett standarduttryck har vi lärt oss, för när man inte riktigt förstår eller förstår men alltid "no problem". 😅

Vi börjar sick sacka mellan alla bilar och mopeder och kommer sen fram till där vägen är avspärrad, där blir vi stoppade av polisen som säger "vänta 2 minuter". Inga problem säger vi. Sen hör vi sirener och en karavan av snabbkörande bilar susar förbi. Sen springer vi och några till snabbt över gatan. Nu är det lugnt tänker vi, eftersom gatan vi ska gå på är ju avstängd för trafik och där fanns det inte ens några bilar. Men attans vad fel vi fick. Precis då släppte de på trafiken och det kändes som nästan alla 3 miljoner som bor i Jaipur valde just den vägen. 🏃‍♂️

Visst kunde vi gå på trottoaren, men då var det risk att ramla ner i hål rakt ner till vägens kloak. Vi föräldrar tog vårt modiga ansiktet på oss och höll barnen tätt intill oss, men jösses var vi nervösa och stackars barnen var skräckslagna. Hemma så tutar man ju för att man ska akta på sig, så man hoppar till för varje tuta, så tänk er 60 tutor på en minut bakom din rygg. Vi var helt svettiga, men tack och lov efter 20 minuter blev en tuta vår räddning, det var Naresh som körde upp och vi hoppade in till säkerheten i bilen. 🚗

När vi kom fram till hotellet, som är mer som en homestay, fick vi uppleva något som vi heller aldrig upplevt, vilket först skrämde livet av oss, men när vi sedan upptäckte att det var blomblad de slängde på oss från fönstret blev vi förvånade men lättade. Det är ett väldigt trevligt ställe att bo på och de får oss att känna oss hemma här. Vi var väldigt lättade att vi kunde äta middag inne på "hotellet", för vi var vettskrämda för att gå ut igen. Nu ska vi sova och den här gången kommer det vara på mjuka madrasser, tusen tack för mjuka madrasser och att vi lever! God natt. 😴✨


In English

December 14th towards Jaipur

Today we left Mandawa to head to Jaipur. But before we left our lovely Haveli, Milo bought a unique antique padlock from a man who came to the hotel. First experience with bargaining in India, it went so-so. Milo got the tip to polish the padlock with lemon to make it shine clean again. 🍋 Where we stopped on the way for lunch, Milo got some lemons, and the back seat of the car turned into a polishing station.

Before we left Jaipur, Hardy searched for an IT store to buy something for our iPad. It became our first encounter on a small Indian street, where everything blends with honking and cows. Milo and Kira were a bit scared when the guide warned them about the cows, but the one we saw was friendly and buddies with a man who explained that it passes by every morning and gets some food from him :) Holy cow 🐮

The drive towards Jaipur West well but when we drove into Jaipur, there was a sudden traffic jam right at a sign that said "no honking here." But that rule was short-lived as people started getting somewhat irritated that they couldn't move forward. Oh, how the horns honked, but of course, it didn't help the situation. One really wonders if people believe that just because you honk loudly when the traffic is at a complete standstill, suddenly it will start moving because you honked.

After a while, we got out of the car to see what had happened. We found out that India's president, Modi, was visiting Jaipur tomorrow, and they were conducting a security rehearsal for the presidential visit, hence our route was closed. Google Maps indicated that it was a 30-minute walk to our hotel. Being Swedes, we thought it wasn't far, and we can manage it. We tried to communicate this to our then-frightened driver, and eventually, he understood and said, "ok, no problem." It's a standard expression we've learned, for when you don't quite understand or understand but always "no problem." 😅

We started zigzagging between all the cars and mopeds and eventually reached where the road was blocked. We were stopped by the police who said, "wait for 2 minutes." No problem, we said. Then we heard sirens, and a caravan of fast-moving cars zoomed by. We ran, along with a few others, quickly across the street. Now it's calm, we thought, because the street we're going to walk on is closed to traffic, and there weren't even any cars. But darn, we were wrong. Just then, they released the traffic, and it felt like almost all 3 million people living in Jaipur chose that road. 🏃‍♂️

Sure, we could walk on the sidewalk, but there was a risk of falling into a hole straight into the road's sewer. We parents put on our brave faces and kept the kids close to us, but geez, we were nervous, and the poor kids were terrified. Back home, you honk to alert others, so you jump for every honk, so imagine 60 honks in a minute behind your back. We were completely sweaty, but thankfully, after 20 minutes, a honk became our salvation; it was Naresh who pulled up, and we jumped into the safety of the car. 🚗

we arrived at the hotel, more like a homestay, we experienced something we had never experienced before, which initially scared us to death. However, when we realized that they were throwing flower petals at us from the window, we were surprised but relieved. It's a very nice place to stay, and they make us feel at home. We were very relieved that we could have dinner inside the "hotel" because we were scared to go out again. Now we're going to sleep, and this time it will be on soft mattresses. A thousand thanks for soft mattresses and that we're alive! Good night. 😴✨